Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 DALKARLSLIF OCH BONDEHEM PÅ 1860- OCH 1870-TALEN.
torkade kolåret, slog sig så ned på en vid spiseln stående
pall och åt både grundligt och långsamt. Efter slutad mål-
tid gick hon bort till ett i vrån stående litet kar med dricka,
tog sig en klunk därur och satte så spinnrocken åter i gång.
Visserligen voro vi så kallade skogskarlar båda två och vana
att taga dagen som den kom då vi voro ute i marken, men
hemma hos oss hade ingen af oss nöjt sig med en så enkelt
lagad och serverad middag.
Min kamrat sade, att detta nog vore ett mellanmål; det
blefve väl bättre då gubben kom hem, och så trodde äfven
jag, som då ännu icke varit så länge i Dalarne, att jag kände
seder och bruk därstädes. Först mot skymningen kom gäst-
gifvaren eller husbonden själf hem. Det var en liten väl-
född och originell karl med hvit päls, korta byxor, tjocka
ben och stora skor. Utan att aftaga sin sexkilade kalott eller
mössa hälsade han oss fryntligt och gladt. Men knappt hade
han skakat hand med oss förr än han gjorde alldeles som
gumman: tog bröd ur bordslådan, anföll med ifver kolåret,
men satte sig dock vid bordet under det han åt, hvarpå
äfven han gick bort för att dricka. Vi undrade, att då
gubben varit ute sedan före dager, gumman icke hade någon
lagad mat åt honom. Jag frågade henne därför, om gubben
skulle få middag senare. »Nej,, sade hon; »har han icke
fått mat nu?» Jo, visst hade han det, men jag tänkte han
skulle få potatis till köttet. På detta svarade gumman icke
ett ord, utan tog ett tag i sin kjolficka, drog fram en liten
järnpipa, stoppade den och gick bort till spiseln. Där tog
hon en försvarlig eldbrand, tände därmed pipan och gick
så bort till sin spinnrock igen. Snart kom drängen eller
sonen, och gjorde precis som gubben, och något därefter
kullan: hon gjorde som modern. Jag drog däraf den slut-
satsen, att kvinnorna intogo sin måltid på pallen och männen
vid bordet. Sedermera erfor jag dock, att måltiderna intogos
hvar det föll sig, men att pipan sällan glömdes efter maten;
äfven barn rökte.
Öfverhufvud kan man säga, att dalkarlens arbetstid
följde dagsljuset samt att han hellre arbetade på kvällarna -
än på morgnarna. I den nära mitt hem belägna byn såg
jag vintertid intet ljus, ingen rök förr än mellan sex och sju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
