Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATSÄCKEN. 45
på morgnarna ofta senare; men på kvällarna lyste det till
klockan tio, icke sällan senare, och jag hörde yxhugg vid denna
tid. Men sällan hördes slagan dundra så sent; däremot var
detta förhållandet på morgnarna. Men så var det ock kullorna
som skötte tröskningen, och utan tvifvel voro dalfolkets
kvinnor märkbart arbetsammare än männen.
På logar, i lador och ladugårdar begagnades uteslutande
bloss till lyse vid arbetet, och det är förvånansvärdt, att
icke flera eldsvådor inträffade än som skedde. Men inträf-
fade någon gång en sådan, brann vanligen det gamla torra
stockhuset ned i grund, hufvudsakligast af brist på eldsläck-
ningsredskap och vatten. Vatten fanns på få ställen annat
än 1 den djupa brunnen, hvarur det endast kunde upphämtas
1 ett litet otillräckligt ämbar och med tillhjälp af vind-
stången. Det drog tid, och elden tog fart. Medels på-
skottande af snö dämpades den dock stundom. Vid sådana
olyckor var och, som jag tror, är dalkarlen ännu hjälpsam
och biträder gärna med arbete för att reparera skadan, och
äfven med penningar då kreaturen förlorats. Numera torde
dock de flesta gårdar vara försäkrade i länets brandstodsbolag.
Sommartiden syntes folket arbeta mer; då sof man icke
på morgnarna, utan var tidigt ute. Under foderbärgningen
voro äfven männen mycket arbetsamma och sparade sig icke,
vare sig de slogo och bärgade hemma vid gårdarna, eller i
fäbodarna och i skogen. Jag såg många som efter slutadt
dagsarbete sent på kvällarna fiskade i skogsvattnen. Vid
sådana tillfällen var det icke nöjet att fiska som höll dem
vakna: det var snarare behofvet, ty kosten som medfördes
till de aflägsna skogsslogarna var mycket knapp: en liten
ask innehållande salt och härsket smör i ena ändan, i den
andra mesost, några salta strömmingar samt några tunnbröds-
kakor, och en påse mjöl samt litet salt — det var allt.
Stundom medfördes en å två getter för att lämna en obe-
tydlig kvantitet mjölk. Hufvudbeståndsdelen af proviant-
förrådet var mjölet, som vid behof förvandlades till en
tjock gröt. Till den åts det ofvannämnda soflet samt den
fisk man lyckats fånga. Var soflet slut eller behöfde man
stanna kvar vid skogsslogarna, nöjde man sig med gröten
doppad i getmjölken; sällan lämnade man arbetet ogjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
