Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 DALKARLSLIF OCH BONDEHEM PÅ 1860- OCH 1870-TALEN.
ha dessutom en skofvel med på lasset, hvarmed vägen kan
utvidgas så, att vägfarande komma förbi hvarandra.
I ett fall är dalkarlen mycket själfständig: det är i be-
handlingen af sina kvinnor. När det är fråga om arbete,
har han ingen benägenhet för eftergifter. Kvinnfolken måste
arbeta, icke allenast i de sysslor som vanligen tillhöra det
svagare könet, nej, de skola ock vid behof utföra männens
mer ansträngande arbete. Lyckligtvis kunna dessa raska
och hurtiga kvinnor göra det, och göra det, så vidt jag
märkt, utan knot och med synnerligen god håg och fit.
Man måste beundra dessa kvinnor, och mången gång har
jag inom mig beklagat dem. Men jag har ock ibland till-
kännagifvit min ovilja då jag sett männen undandraga sig
arbeten som varit deras ovillkorliga skyldighet att utföra.
Utom i detta föga hedrande fall vill jag icke gifva mycket
för den tidens dalamäns själfständighet. Ty äfven vid mindre
betydande beslut inom hemmet afgör han ingenting utan
att rådgöra med hela familjen; äfven de mindre barnen del-
taga i rådplägningen, hvarefter beslut fattas.
I angelägenheter rörande kommunen och det allmänna
visade de intet tecken till själfständighet, utan följde obe-
tingadt sina ledare; i de aflägsnare och mindre folktika
socknarna voro dessa få. Mellan dem afhandlades spörs-
målen på sockenstämmorna, där besluten oftast motiverades
och fattades snart sagdt utan diskussion. En af ledarna
svarade på ordförandens frågor helt kort, att församlingen
vore af den och den meningen. Och på ordförandens fråga
om så vore teg man oftast. Hände någon gång, att någon
opponerade sig, blef han sällan besvarad, utan skreds till
omröstning omedelbart. De som afgåfvo sina röster voro
ganska få, och vanligen blef beslutet som den förste ledaren
föreslagit. Man följde de gamla sederna och följde ledaren.
Orsaken härtill var säkert den obekantskap gemene man
hade med kommunala och allmänna ärenden, samt den obe-
nägenhet och likgiltighet som ett isoleradt och arbetsamt
lif medför.
Var gemene man okunnig och likgiltig, voro deras ledare
så mycket mer framstående som de voro få. Också ägnade
de sin mesta tid åt allmänheten, började med mindre för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
