Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ETT DRIFNINGSARBETE.
»De måste anskaffas.»
» Ditt ord därpå!»
»Ja, det måste ske,» och därmed räckte han mig : sin
hand.
» Nå, så vill jag gripa verket an,» sade jag, och så föll
min hand i hans.
»Nu äta vi middag, och så följer jag dig in till staden.»
Aftonen tillbringade vi hos min husbonde i hans familj.
Om affären ordades ej vidare än att min disponent skulle
lämna mig häst och åkdon, att begagnas under året för
mina resor. En karl skulle jag utse till kusk och häst-
skötare då jag hann upp till stationerna, där folk nog funnes
att välja på. Dit skulle jag resa ensam, och klockan 6 föl-
jande morgon skulle jag afresa.
På klockslaget stod mitt ekipage på gården och jag
desslikes. Hela min utrustning bestod af en mindre kapp-
säck, min bösslåda samt en öfverrock. Litet hö i kärran
och en tornist med hafre för min fyrbente vän Svarten —
det var allt.
Söndag var dagen; intet folk var ännu i rörelse på ga-
torna. De voro insvepta i den bekanta Faluröken, knagg-
liga, krokiga och för mig tämligen obekanta. Det brydde
jag mig ej om, utan nickade åt drängen, körde åstad öfver
det lutande torget och svängde in på en gata som jag trodde
skulle föra åt rätt led. Snart fann jag ock, att så var, ty
jag kände igen vägen till den stora gamla grufvan och
kunde genom svafvelröken skymta den så kallade grufstöten.
Hopp, Svarten! Nej, Svarten hade ingen lust att röra på
benen, hvarför jag tyckte det var så godt först som sist
låta honom veta, hvem husbonden var, och så fick han sig
ett piskrapp. Han ryckte på sig en smula. Ratsch! lät
det, och jag sjönk ned från min höga plats till inemot
landsvägen. Då stannade Svarten och tittade på mig. Hvad
han tänkte, är ej godt att säga, men jag visste, att axeln
till min kärra sprungit rätt utaf.
God början! Där stod jag nu! Min första tanke var
att spänna Svarten från kärran och begifva mig af med
honom tillbaka till staden; men att lämna mina saker på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
