Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÅNGBODD. å Få
från Arfvet belägna Furudals bruk lämnade jag landsvägen
och tog af in på en skogsväg, som ledde till den en och en
kvart mil aflägsna hufvudstationen för timmerdrifningen.
Hade Svartens och min resa gått långsamt förut, gick den
nu ännu trögare. På ett par ställen var vägen i sådant
skick, att jag måste stiga af för att hålla min plågoande,
Rättvikskärran, på sina hjul.
Nå, ändtligen var jag på ort och ställe! Stationen med
det ståtliga namnet var mig bekant sedan förra sommaren,
liksom till utseendet den lille fete och svettige inspektoren.
Han var, liksom Olle, af disponenten underrättad om min
ankomst, mottog mig mycket vänligt och bad mig vara väl-
kommen, men beklagade, att någon annan mat än ameri-
kanskt fläsk, salt strömming och potates samt Blinkus’ ” öl
icke funnes vid stationen. Den saken oroade mig icke;
värre var med logiet, ty utom kontoret och matrummet
fanns blott ett rum, och i detta bodde redan inspektoren
och hans medhjälpare, en ung, pigg värmländing. Ej heller
detta fäste jag mig vid, ehuru föga angenämt det var att
icke kunna få arbeta i ensamhet. Det blef dock snart
afhjälpt, emedan det fanns ett oinredt rum i en liten obe-
tydlig byggnad för formännen. För öfrigt var stationen utan
nödigt härberge både för befäl och manskap, i betraktande
af den projekterade mångåriga drifningen samt dess fram-
tida utsträckning åt Orsaskogarna till, genom hvilka den
icke obetydliga Oreälfven, som berörde stationen, hade sitt
lopp.
Hvad som vidare hände mig under följande vinter med
dess skogsarbeten intresserar nog ingen utom mig själf.
För att reda bolagets räkenskaper efterskref jag en af Värm-
lands duktigaste och fitigaste bokförare till hjälp. Under
arbetet därmed försvann från kontoret bolagets kassabok.
Vi kommo ock till visshet om, att ingen kunde utreda bo-
lagets affärer, då hvarken disponenten eller hans bokförare
kunde uppgifva eller hade antecknat de penningsummor de
utlämnat till stationerna, eller stationsföreståndarna kunde
+ Morakarlarnas öknamn på den blinkande, ölbryggande inspek-
toren i Mora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
