Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 FÅRKLIPPNING.
stugans fönster, och ur den höga och utsirade skorstenen
dansade muntert myriader lysande gnistor.
Då jag ryckte upp dörren såg jag Sven sitta där ensam,
sysselsatt med att förfärdiga byttor, »lagga», som det hette
på ortens språk. Han lade genast bort sitt arbete, steg
upp och hälsade oss mycket fryntligt, men visste just icke,
hur vi alla — ty vi voro fyra — skulle kunna komma in
till honom, då stugan var nära fylld med spånor och ämnes-
ved. Å, Sven kunde vara lugn; om en halftimme skulle
icke finnas en skymt af alla hans byttor och öfrigt skräp,
och så lade mina karlar af sig sina säckar och började utan
vidare plocka ut Svens saker. Själf hjälpte han till, och
inom den sagda tiden var stugan så ren och snygg som hon
kunde bli, fylld med ren, frisk luft och golfvet beströdt med
finhackadt granris.
Det varade dock ej så länge, ty snart hängde våra våta
kläder omkring spiseln och i taket. På bordet och bän-
karna hade vi hvar för oss uppdukat hvad våra matsäckar
innehöllo. Där fanns bland annat rart en hel butelj bränn-
vin, och den måste korken genast ur. Sven ägde ett glas
stående på en fot af bark, minne af en storskifteslandt-
mätare som fordom bott i stugan. Detta fylldes och räcktes
Sven, som på uppmaning att tömma det svarade: »Gud
vet, om det går an,» men fattade det med detsamma och
uttalade det bland Västerdalfolket vanliga »välkumbin!»
(välkommen), och så tömde han det i botten. Glaset gick
så laget omkring bland mina tre karlar, hvarvid hvar och
en slog i åt sig själf ur buteljen, hvilken därefter omsorgs-
fullt nedstoppades i näfversäcken hvari våra matvaror för-
varades.
Efter den tämligen hårdtuggade supén kastade vi oss
ned på de omkring stugan löpande bänkarna, karlarna tände
sina pipor, och så voro vi färdiga till samspråk. Sven hade
slagit sig ned på huggkubben, där han satt och då så be-
höfdes passade på och kastade torrfurträn på spiseln, för att
hålla på en gång varmt och ljust i stugan.
Nu var alldeles lagom att afhöra någon berättelse af
den ene eller den andre. Då kom mig i minnet Svens resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
