Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN I FINNGRUFVAN. 91
»Ja, det förstås. Hon vill väl höra något hon med.
Men tänker inte spektorn sig upp till kyrkan?»
»Nej, Sven, jag har ingen lust. Men du är tvungen
komma in till mig när du reser hem, Sven. Och väl skall
du lägga på minnet hvad du hör och ser, och sedan skall
du tala om alltsammans för mig.»
»Det kan jag nog icke,» sade han skrattande, >men nog
skall jag komma in när jag kommer tillbaka. Men hör,
spektorn, han lärer allt få låna mig ett par kronor. Jag för-
står de predika icke för intet. Fäll har jag en smörbytta
med, som jag tänker sälja i Köttbo, men jag är sent ute
och vill ej fara därom förr än på hemvägen. Då får jag
pengar, och då skall han få igen, om han lånar mig.»
»Pengarna får du gärna, Sven, och dem behöfver du
ej lämna igen. Vi taga dem in i din timmerräkning; för
öfrigt som du vill. Glöm ej bort hvad du hör nu,» sade
jag ännu en gång då Sven körde bort. Något svar bekom
jag ej, ty Svens häst, ovan att gå för ett vanligt åkdon,
krånglade, men Sven vinkade, att jag kunde vara lugn.
Så gingo tre, fyra dagar utan att jag tänkte på vare
sig Sven eller bönemötet; ej heller märkte jag, att folket
kom hem därifrån, hvarför jag frågade Jon om saken.
»Å kors,» sade han, »hörde ni dem ej i natt? Då
kommo de allesamman och höllo ett slikt spel och sang,
så jag trodde ni hörde dem då de foro öfver älfven på
färjan.»
Nej, jag hade ingenting hört, och Jon, som varit uppe,
hade ej märkt, om Sven varit fram eller rest förbi. Så
glömde jag bort bönemötet, tills händelsen fogade så, att
jag blef påmind därom.
Det var en ruskig dag; vi voro ute och sågo på en
skogstrakt väster om Svens hem och ej långt från hans fä-
bodstuga vid Finnbodarne. Vi voro redan genomvåta, och
regnet föll tätt från en blygrå himmel; det skulle bli en
lång natt utan tak öfver hufvudet. Jag beslöt därför upp-
skjuta vårt arbete tills regnet gaf med sig och afvakta detta
i Svens stuga. Om en timme kunde vi vara där, och så
togo vi den leden. Alldeles lagom kommo vi dit, ty det
var slut på dagen och redan halfmörkt. Det lyste från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
