Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUREN. 101
själf och läser. Så få de kläda på sig, och så äro de fria
från sjukdomen, allt ondt är borta. Nu fordras blott en
liten tid och litet droppar, som de skola få innan de resa,
och de dropparna köper han på abbeteke. Ibland badar
han dem flera gånger, allt som det faller honom in. Bli
de bra, så bli de bra, men inte gör Erik dem bra med slikt,
det kan jag veta. Det är bara dumheter alltihop. Men
Erik är full af skälm, han, som inbillar folk, att han kan
bota dem. Lika bra kan jag.»
Ungefär detsamma hade jag tänkt mig om Eriks läke-
konst, men tyckte det var roligt höra litet mer därom,
hvarför jag frågade Jöns, hur mycket Erik tog betaldt af
dem han botade. »Det säger han aldrig; de få gifva som
de vill, säger han; men då är han god till att skapa sig
till och vränga med ögonen och se så trollsk ut, att han
skrämmer dem att gifva sig väl betaldt.»
»Jaså,» sade jag, »du tror således, att Erik icke kan
någonting, utan bara drifver spektakel med folket?»
»Ja, det tror jag visst, det, och det tro grannarna hans
med. Ni ser väl, att när det fattas dem något, så komma
de till er och begära saker (medicin), eller ock gå de till
den riktiga doktorn och få hjälp. Nej,» tillade han, »Erik
är en skälm, han, men en bra karl ändå, ty hvarken med
grannarna sina eller oss värmländingar bjuder han till att
kokkla eller narra af oss några pengar. Han har nog godt
vett, det kan ingen annat säga.»
>Ja, men du kan väl se, att han är af finnsläkt, fastän
han är dalkarlsklädd; så det är nog säkert han kan litet
mera än folk vill erkänna, och trollskapen den går i arf
bland finnarna, det vet du väl, Jöns.»
»Nog vet jag det,» sade Jöns och blef plötsligt allvar-
sam, »men jag vill ändå icke tro, att han Erik kan något
vidare; men kanske! — Det är allt många som de säga
blifvit bra efter det de besökt Erik.> Jöns var nu tve-
hågsen, ty ännu sutto de gamla sägnerna om finnarnas troll-
kunskap i hans hufvud.
Jag hade en dag stött mitt ena ben, därför lämnat kon-
toret och gått upp i vår så kallade stora byggning. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
