Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 EN UNDERDOKTOR.
satt jag i soffan med benet på en stol, under det min hustru
emellanåt lade på kalla omslag.
Då kom en piga in och hälsade från Fiälskrofvedolislik
att han gärna ville träffa mig. 4
»Bed doktorn stiga in! Nu kommer han som han vore
eftersänd,» tillade jag leende. Vi hörde, hur flickan öpp-
nade förstugudörren, hörde äfven, hur hon öppnade dörren
till salen och bad Erik gå igenom den och vidare tills han
träffade mig, hvarpå hon tillslöt dörren och vi hörde Eriks
steg då han gick genom salen. Han skulle vidare passera
vårt så kallade förmak. Dörren till detta stod öppen, och
här hörde vi Erik stanna. I ett hörn stod på en låg pie-
destal en Venusbild i nästan full kroppsstorlek, omslingrad
af en murgröna. Den föll genast i ögonen då man såg in
genom den öppna dörren. Som sagdt, där stannade Erik
och så länge, att jag bad min hustru gå emot honom. Hon
reste sig, och med detsamma hörde vi Erik högljudt ut-
brista: »Hvilket skönt fruntimmer!» hvarpå han visade sig
i den motsatta dörren.
»Den får du ej bada i Fugghuset, Erik!» ropade jag,
hvarvid han gjorde ett lustigt hopp, just som han skulle
fått en elektrisk stöt.
»Jesses!» sade han i detsamma han varsnade mig. »Jag
vardt rent förskräckt. God mårron bå spektorn och frua!
Men hvar har spektorn fått det där kvinnfolket ifrån?»
»Du trodde väl det var hon som sade, att du ej skulle
få bada henne,» sade jag skrattande, »efter du blef rädd.»
»Å nej, icke trodde jag det, men icke var det mer än
jämnt heller, ty hon står där ju lifs lefvande. Jag har
aldrig sett något så skönt.» — »Vänd om och se mer, om
Erik vill.» — »Får jag det?> — »Mer än gärna.»
Då Erik sett sig nöjd på den sköna damen, som han
sedan sade, bad jag honom läsa en bit öfver mitt ska-
dade ben.
»Nej, spektorn, det lönar ej!» sade han skrattande.
»Han är ej af dem som tro, och smörja kan han laga sig
själf, det vet jag.»
Jag lofvade Erik att tro, men då sade han, att han
icke brukade läsa: det var blott enfaldigt folk som trodde
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
