Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SMÅ KVARNARNA. 107
kunniga förmän jämte en pojke som »kojråtta» ” dagen
därpå.
Af den karta jag ägde öfver Dalarne erhöll jag om den
trakt som skulle besökas ingen ledning, ty den var endast
betecknad med en hvit fläck och några streck, som jag an-
tog skulle betyda berg eller höjder. Men det förorsakade
mig intet bekymmer: den hvita fäcken skulle nog bli an-
norlunda, blott vi hunne hem igen.
»Det blef mycken packning, det här,» sade en af kar-
larna, en liten knubbig och stark värmländing, som var
van att bära tunga bördor, då han såg mina don, ty jag
hade ansett nödigt medtaga afvägningsinstrument, mätnings-
kedja, jakt- och fiskedon. Ingen kunde förutsäga, hur lång
tid vårt arbete komme att fordra.
»Bratt har rätt,» sade min andra karl; »vi få medtaga
en man till.» Då jag lyft på karlarnas proviantsäckar, blef
jag af samma åsikt som de. Alltså blefvo vi fyra man och
en pojke, eller en hel liten trupp.
Raskt voro vi i vår långa, lätta Limabåt, och så upp-
för älfven, forsarna och Venjansjön till Kräggåns utlopp
uti den.
Här stod på en kal udde en liten fäbodstuga, omgifven
af några gröna fläckar, och här hade vi lyckan påträffa en
medelålders Venjanskarl, ägaren till stugan. Med honom
gåfvo vi oss i språk, och fingo af honom löfte att få slå
oss ned i stugan för natten och för öfrigt så länge vi ville,
ty nu hade han sitt hö inbärgadt, ginge själf hem och äm-
nade sig ej åter så snart. Nyckeln till stugan skulle vi
lägga på ett anvisadt ställe då vi lämnade den, och så
adjös !
Kojråttans arbete vidtog nu. Han skulle, utom hvad
till vakten hörde, feja upp stugan och skaffa ris till bäddar.
Under tiden företogo vi andra oss att bese de många gamla
kvarnverken, och sannerligen voro de icke värda ett sär-
skildt besök, ty något mer enkelt och urålderdomligt i
byggnadsväg har jag aldrig sett. Att vårfloden icke bort-
+ Kojråtta kallar skogsfolket den man som vaktar deras saker,
underhåller .elden, kokar mat och hugger ved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
