Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 DET GAMLA BRUKET.
utan att skogar funnos därtill eller, om sådana funnos,
fiottled var att tillgå.
En vacker augustidag gick jag och gladde mig åt att
vara fri och ledig, och funderade just på hur jag skulle
använda min fritid, då posten kom och med den ett bref
af ofvannämnda innehåll. Nu behöfde jag ej längre
grubbla på, hvartill jag skulle använda fritiden jag bespetsat
mig på.
Hvar jag skulle få det fordrade stora timmerantalet
ifrån, det hade jag snart klart för mig. Ty en skog på
ungefär sex tusen tunnland ägde bolaget långt in i Mora-
skogarna, det visste jag, likaså att där fanns mycket tim-
mer, samt att den okända Kräggån låg i närheten; men,
som sagdt är, den trakten, den kände ingen af dem jag
träffat till: det vore nog bäst lunka dit och se, hur lan-
det låg.
Lyckligtvis hade jag flera af mina bästa karlar hemma-
vid, så att jag genast kunde företaga en expedition till det
okända landet, och så ropade jag på Lars. Lars blef genast
synlig. Han hade badat och iklädt sig helgdagskostymen,
ty han hade fått ledigt ett par veckor för att gå hem till
Värmland och hälsa på de sina, och i glädjen häröfver var
hela karlen ett solsken. Det var just ej så angenämt att
säga honom: » Det blir ingen värmlandsresa af, Lars, hvarken
för dig eller mig, eller för någon af de andra karlarna. Vi
måste åt skogen ett tag.»
»Jaså,» sade Lars mycket lugnare än jag väntat. »Hvaråt
skola vi då?» — »Mot norr, åt Moraskogarna.> Så redo-
gjorde jag så godt jag kunde för hur det förhöll sig med
den skog bolaget ägde där långt bort i vildmarken, och så
fick Lars taga en af våra hästar och åka till den by i
Mora, hvarifrån skogen var köpt. Där skulle han låna
kartan öfver skogen, i fall någon sådan funnes, samt lega
en bykarl som vägvisare, och så skulle de söka reda på
Kräggån, den de skulle följa nedåt Venjan. Vi andra skulle
ro uppför Venjansjön och följa Kräggån uppåt. På så sätt
skulle vi mötas, då vi finge vidare besluta om färden. Lars
afreste genast, och jag själf med två af mina byggnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
