Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 DET GAMLA BRUKET.
»Kors, har ni det! Ja, jag har allt hört, att en från
vår by sett dem också, men det var icke i går det bodde
folk där.»
»Nej men, Erik! Men, hur är det med sagan du talade
om? Den får du väl lof berätta mig.»
»Ja, gärna, sådan jag hört den; men om det är san-
ning, det vet jag icke. Jo, ser han, det kom en gång en
gubbe (karl) vandrande här uppåt socknen och ville tinga
sig arbetsfolk för att upptaga en grufva, sade han; men
som ingen kände honom, så var det ingen som ville följa,
och för rästen skulle karlen icke varit lik annat folk, ty
han var nästan svart samt stor och grof, så de trodde, att
han icke var af vårt folk. Så gick om en tid, och då kom
han igen, det var vinter då, och nu ville han ha folk som
körde järn åt honom, för han hade brutit malm själf
och byggt sig ett bruk uppe i Kräggån. Det ville just
ingen tro på att börja med, men så var det många som
hört en hammare dunka däruppe i dalen flera gånger, och
så visade han dem fera plåtar som han hade i sin säck,
och det var riktiga pengar, det kunde alla se. Hur det
var, så enades man om, att blef man en hel hop, så kunde
man ju följa honom och se, om det var som han sade, och
så drog man åstad.
»Jo, det var alldeles som gubben sagt: där fanns både
smedja, bostäder och folk samt mycket järn att köra. Gub-
ben och hans folk voro riktiga människor, och med dem
kom man bra öfverens. Folket fick liten förtjänst, och man
lefde i god grannsämja många år. Hvart år gjorde gub-
ben en resa, och då han kom hem hade han alltid så många
plåtar som hästen orkade bära, ty den tiden klöfjade de
allt hvad de skulle ha under sommaren, och några andra
pengar än plåtar hade de icke, och de voro tunga att frakta.
Ja, spektorn har väl sett dem. De äro af koppar, och det
är ej fritt att det ännu finns en och annan kvar hos de
gamla däruppe i kyrkbyn.»
»Så! Vet du någon som har en sådan plåt, Erik?»
»Ja, jag tror nog jag har en själf, men om den är
kommen från Kräggedalen, det vet jag ej. Far sade aldrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
