Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD KOJRÅTTAN TRODDE. 115
funnits till en så pass betydande plats. Men trots vårt
ifriga sökande kunde ej ett spår till väg upptäckas. Män-
niskorna som bott och verkat här måste ha saknat all be-
röring med sina likar under sommarmånaderna. Vi utsträckte
våra forskningar i en vidare krets, men spår eller märken
efter odling kunde vi ej finna. De forna inbyggarna på
platsen tycktes endast ha sysslat med järntillverkning och
smide.
Vid nattelden ordades länge om det gamla bruket och
dess invånare. »Det är nog mer än hundra år sedan det
här bruket var i gång,» sade Lars. — »Ja, det är icke svårt
att veta det,» menade vår kojråtta, »ty den här granen
som växer inne i murtomten är mer än hundra år den.»
Pojkens beräkning af granens ålder var nog riktig. Ingen
motsade honom, och ingen af karlarna sade någonting heller
då pojken undrade, om vi skulle få sofva i fred och ro
under natten på ett sådant gammalt ödsligt ställe. Här
funnes nog, eller borde åtminstone finnas, både det ena och
det andra, som inte tyckte om, att vi slagit oss ned i deras
gamla tomter. Vid denna antydan drogo karlarna tröjorna
öfver sina hufvuden: det blef tyst vid elden.
Själf låg jag vaken länge nog och funderade på hvad
här fordom timat. Strömmens sorl och nattens tystnad
vaggade mig dock omsider till ro, men innan dess hade jag
föresatt mig att anskaffa alla de upplysningar jag kunde
om det gamla bruket. Dem fick jag också ganska snart,
ty då vi kommo ned till Venjansjön och vår betingade fä-
bod, träffade vi helt oförmodadt vår värd, Venjanskarlen,
där. Han hade nu slutat sin höbärgning och var vid fä-
boden för att gräfva en vattenledning från Kräggån till
sin nyanlagda vall, den han tänkte vattna med Kräggåns
tillhjälp. Då vi slagit oss ned på trappan frågade jag
honom genast, om han kände till att några byggnader fun-
nits uppe i Kräggån. >»Nej,» svarade han, »det gör jag
icke, och längre upp med älfven än till sågen har jag aldrig
varit; det är bara skogen där. Men jag har hört en saga
att det funnits ett bruk där uppe.» — »Den sägnen är
sann: vi ha funnit lämningar efter tomtmurarna där, och
sett stora slagghögar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
