Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnvägsfunderingar och den första järn-
vägen i Siljansdalen.
Ed
| anns någon infödd person som före 1878 hyst en tanke
om en järnväg ofvan Siljan eller genom öfre Dalarna,
så uttalade han den icke. Troligen fanns ej heller någon
som ens tänkt sig möjligheten däraf. Visserligen hade
man talat om och hoppats, att Gefle—Dala-järnvägen skulle,
enligt löfte, utsträckas till Mora; men sedan det lyckats
bolaget som ägde denna järnväg att befria sig från löftet,
hade man under årens lopp upphört att hoppas och järn-
vägsfunderingarna bortdunstat.
Det väckte därför mycken uppmärksamhet då ett järn-
vägsförslag kom på tal. Det kom ej från någon af Dalarnas
söner, utan från ett håll därifrån man minst kunde vänta
det, nämligen från landshöfdingen grefve Erik Sparre i
Venersborg. Han uppsände nämligen ett ombud till de
öfre Dalsocknarna för att höra deras mening om en järnväg
mellan Kongsvinger i Norge och Söderhamn vid Östersjön,
Förslaget väckte allmän förvåning, kanske äfven löje. Åt-
minstone funnos personer som gjorde sitt till för att för-
löjliga det. Ombudet lät sig dock icke afskräckas, utan
reste omkring i bygderna och klargjorde förslaget, hvilket
snart sågs med andra ögon.
Visserligen voro de flesta öfvertygade om dess outför-
barhet, men de insågo ock, att en förbindelse mellan Bott-
niska viken och Kristianiafjorden äfven hade annan betydelse
än att höja värdet på Dalaskogarna, hvilket dock ombudet
framhöll såsom det viktigaste. Och så började en och annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
