Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPTEN KNUBB. 145
som ännu aldrig skådat en ångbåt, knappast trodde på dess
verklighet. En båt som gick med eld! Kunde det vara
riktigt? Ja, man blef nödsakad att tro därpå då man såg,
huru det rökte ur skorstenen. Men se, att den bade ett
kvarnhjul på hvarje sida, det måste man öfvertyga sig om,
och så kläddes stranden där »Prinsen» skulle landa med
nyfikna och beundrande människor.
Äfven en nutidsmänniska skulle kunnat beundra den
ångaren, men icke såsom den tidens folk beundrade den
nymodiga och öfver höfvan praktfulla »Prinsen». Han var
ett under i allt, målad både in- och utvändigt. Ja, till och
med skorstenen var målad. Oj, oj. oj! Det var värre ändå:
det fanns ett rum inne i själfva båten, och på det rummet
fanns fönster 1 taket! Ett sådant under skulle man aldrig
hafva sett! Och med det fartyget, den båten, kunde han
Jerker, ja själfva Knubb-Jerker, segla öfver både Siljan och
Orsasjön, hvilket det nu blåste, mot eller med! Det hade
man nu sett, och nu kunde man bestyrka, att allt hvad
man förut betviflat var sanning.
Och sanningen var, att den nya ångaren, uppkallad efter
vår dalaprins, tedde sig som en af den tidens vanliga kanal-
båtar, endast litet tarfligare och mindre, emedan den icke var
afsedd uteslutande som passagerarebåt, utan som ett mellan-
ting af bogserare, lastdragare- och passagerarbåt. I denna
sistnämnda egenskap hade ångaren en liten salong med
fönster 1 taket och bänkar på sidorna. Hela båten föreföll
också litet klumpig och tung, såsom ångare byggda af trä
vanligen göra. :
Var själfva ångaren, för den som sett andra sådana,
icke så märkvärdig, var dock dess kapten enastående i alla
afseenden, det tyckte nog flera än jag, och få ha väl sett
en ångbåtsbefälhafvare klädd i spikskor, långstrumpor, skinn-
byxor och förskinn. Icke heller torde många hört en sjö-
man tala det språk som kapten »Knubb>» talade ombord på
sitt fartyg.
Det var en vacker sommardag jag befann mig i Mora
på resa söder ut. Då jag helt tidigt på morgonen af gäst-
gifvaren beställde häst för vidare resa svarade han, att jag
lika gärna kunde gå med ångbåten öfver Siljan till Leksand,
Schröder. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
