Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEPPARTIMMEN. 147
»Det var mig en egendomlig ångbåtskapten!» sade den
ene af stockholmarna. »Har någon af herrarna sett maken
till den?»
Nej, ingen af oss hade sett maken till den ångbåtsbefäl-
hafvaren. Vår frukost blef ganska angenäm och lifvad, och
god tid fingo vi, ty ännu efter en timme syntes ingen kapten
Knubb och heller ingen annan på ångbåten, hvarför vi
gingo dit, slogo oss ned på akterdäcket och pratade väl en
half timme. Då tyckte vi, att kaptenen borde hunnit ut-
rätta sina ärenden uppe i byn. Vi tillsporde karlarne som
sutto och rökte där nere på pråmen, om de trodde kaptenen
snart skulle anlända. Svaret blef: »Han kommer nog>.
Om vår fråga hade väckt någon tanke på att vi ville åstad,
är ej godt att säga; men två af de tre männen som befunno
sig på pråmen stego upp och kommo helt makligt till oss
på ångbåten, där de lika makligt började syssla med hvarje-
handa, hvadan vi trodde, att det var ångbåtsbesättningen
eller matroserna. De buro leksandsdräkt, liksom kaptenen,
så af deras kostymer kunde man ej ana sjömannen.
Vi tyckte hela den här ångbåtsbesättningen var lustig
nog och hade roligt däråt, men brummade öfver att vi
fingo vänta så länge på kaptenen. Vi ville ut »på bölja blå».
Slutligen kom dock kaptenen i sakta mak uppe i by-
gatan. Att han varsnades af en af sina besättningskarlar,
kunde vi förstå, ty denne gick till maskinluckan och sade
något som vi icke hörde. Men genast märkte vi, att en
tjock rök bolmade upp ur skorstenen, hvilket vi tydde som
ett godt tecken till snar affärd.
Affärden blef dock icke så hastig, ty kaptenen kom ej
ombord på ångaren, utan gick först till pråmen, där han
hade ett rätt långt samtal med den kvarvarande mannen.
Slutligen kom han dock, efter att först ha kastat loss ångarens
landfästen. Därpå steg han ombord och sparkade bort från
ångbåten de två hopspikade bräder som utgjorde landgången.
»Bra, kapten!» sade den ene af mina reskamrater; »den
för oss nog oskadade öfver Siljan. Sätt i gång nu!» tillade
han skrattande.
A nej, ingen brådska! Ty nu följde ett ingalunda kort
samtal mellan kaptenen och de två synliga matroserna. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
