Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 NÅGOT OM DALARNAS SJÖKOMMUNIKATIONER.
då detta var slut gick kaptenen till maskinluckan och ropade
så högt, att vi tydligen hörde det:
» Vi lär krall’ lit!»
Vi tittade på hvarandra då vi hörde ångarens hjul
plaska i vattnet och sågo, hur matroserna med långa stänger
stakade båten från bryggan, och nu förstodo vi att »Vi lär
krall” lit» betydde: »Sätt maskinen i gång!»
Det var svårt nog att bekämpa vår skrattlust, men det
måste ske, ty nu kom kapten Knubb helt säfligt till oss,
och så ställde han sig själf vid rodret.
Ångaren Prins August flöt nu stilla och gravitetiskt
fram på »böljan den blå». Hans tre passagerare kände sig
lyckliga och uppsluppet glada. Det varade, såsom stundom
händer här i lifvet, icke länge, ty knappast hade vi hunnit
passera den lilla Saxviken, förr än ångbåtens fart minskades.
och snart stod den alldeles stilla, oaktadt dess maskin
pustade och hjulen skvalpade.
Vi hade vid vår grundstötning ej känt någon puff eller
stöt. Ångaren hade så småningom kommit på grund och
så att säga sugit sig fast i den sandiga älfbottnen. Där
stodo vi nu!
Kaptenen hvarken svor eller bråkade, men aftorkade
från pannan svetten efter promenaden i byn med sin flottiga
mössa. Tyst var han, men på minen kunde man nog se,
att allt icke var som det borde vara. Snart blef dock lif i
honom: maskinen stannade, och så hörde vi honom ropa:
» Attat! Attatl>
Nu- skrattade vi öfverljudt, då vi förstodo, att Attat!
betydde back!
Men, som sagdt, det blef plötsligt lif i både kapten och
besättning. De skyndade att utsätta sina långa stakar och
sköto på af all kraft för att hjälpa maskinen skjuta ångaren
bakut från grundet, och nu skyndade vi äfven till och
hjälpte dem.
Icke en tum kunde vi med förenade krafter flytta båten:
den satt som den suttit på en klippa.
Efter en god stunds ansträngande arbete funno vi, att
med vår kraft båten ej kunde komma loss, hvarför vi afstodo
från försöket och slogo oss ned på akterdäck för att hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
