- Project Runeberg -  Tjugo år i Dalarne /
149

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ GRUND. 149

Kaptenen tog jullen och rodde i land för att skaffa
hjälp, och under tiden foro våra besättningskarlar med
pråmen och en grof lina i land på en närbelägen holme,
för att där fastgöra pråmen och sedan försöka att med till-
hjälp af dennes spel få oss af grundet.

Därvid kunde vi intet göra. Varmt var det på däcket,
då solen baddade på, hvarför vi gingo ned i salongen och
kommo snart öfverens om att tiden skulle bli lång. En
vira kunde dock förkorta den. Mina reskamrater, för när-
varande turister, eljes officerare och söner af landets för-
nämsta män, hade erfarenhet af reselifvet och voro försedda
med en kortlek, och strax kom viran i gång. Den blef
dock icke särdeles liflig, ty äfven i den lilla salongen blef
varmt och kvaft. Prinsens passagerare blefvo dåsiga och
törstiga. För det senare fanns nog bot. Så togo vi vatten-
pytsen och hämtade upp vatten från älfven. Den var dock
för tung att dricka ur, hvarför vi ropade till karlarna i
pråmen och frågade, om det fanns några dricksglas.

Ja, nog fanns sådana, men dem hade > Falerota»>» (redaren)
inlåsta i skåpet. Tablå och skrattsalva, och så började
viran igen.

Under tiden kom »Knubb>» med hjälp. Där arbetades
dock länge utan att Prinsen ville lämna sin säkra ankar-
plats, så länge, att vi hunno ro tillbaka till hotellet och
äta middag.

Vid vår återkomst flöt Prinsen »på böljan den blå», och
strax därpå »krallade» vi åstad. Nu fingo vi det bra, ty,
som nämndt är, var dagen vacker. I den mån vi skredo
fram öppnades den ena utsikten efter den andra för våra
ögon, och om Siljan också ej är så gudaskön som ryktet
förmäler, så är den dock sevärd i mer än ett afseende.

Då vi efter en behaglig färd hunno Leksand, där ångaren
för vår skull stannade, och kapten Knubb kommenderade
sitt manskap med ett: »Kast krotjen!» (fäll ankaret), höllo
vi icke på vår munterhet.

Ehuru ångaren prins August var ett tiotal efter den
tidens ångbåtar var han dock den första på Siljan, och så-
som den första och enda mycket aktad och beundrad samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sg20dalar/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free