Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFSLÖJADT HELGON. 157
Under sin långa predikan hade mannen icke blifvit af-
bruten: han fick tala tills han tröttnade. Men under tiden
hade jag blifvit öfvertygad om att han blott sökte imponera
på mig samt få mig att tro på sin oskuld. Han slutade
med att fråga mig, med hvad rätt jag vägrade betala for-
lönen.
På den frågan blef jag honom svaret skyldig. I stället
sade jag honom, att till belöning för det uppbyggliga tal
hvarmed han nu trakterat hela kontorspersonalen, och sär-
skildt mig, skulle han slippa ifrån saken, om han ville lofva
bot och bättring under sin framtida lefnad och betala ett
hundra kronor som straff för sin allt för påtagliga för-
falskning af forsedeln.
Gifvetvis hade jag väntat mig ett dundrande och ohöfligt
svar, men det uteblef. TI stället sänkte mannen hufvudet
och mumlade något, som vi togo för en bön, hvarpå han
aflägsnade sig helt beskedligt.
Vi företogo nu en ny granskning af de graverande for-
sedlarna, för att öfvertyga oss om att beskyllningen icke
varit orättvis, och denna bekräftade fullkomligt, att förfalsk-
ning ägt rum. Likafullt sändes båda forsedlarna till faktorn
och återkommo med besked som i allo bekräftade vår iakt-
tagelse.
Tingstiden närmade sig, och jag väntade mig en stäm-
ning för ohemul beskyllning och icke utbetald forlön. Själf
hade jag ännu icke beslutit mig för att draga saken under
domstolens pröfning eller lämna forsedlarna till allmänna
åklagaren till beifran. Men snart måste jag besluta mig och
tänkte redan på det senare då en man som hade lämnat en
fora bad att få tala med mig enskildt.
Sådant hände dagligen, så det väckte ingen uppmärk-
samhet hvarken hos mig eller min omgifning. Vi gingo
in i mitt enskilda rum, där mannen genast sade mig, att
han hade skickningar till mig samt ett papper jag skulle
underskrifva.
»Från hvilken?»
Jo, från hans granne, den helige forbonden. Ett hundra
kronor skulle han lämna mig, blott jag underskrefve pap-
peret. Papperet innehöll ett fullständigt erkännande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
