Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 TINGET.
förfalskningen jämte afbön samt förbindelse å min sida att
jag, emot nu bekomna ett hundra kronor, afstode så väl å
egna som bolagens vägnar från allt åtal och framtida kraf.
Efter den helige mannens beteende då vi skildes hade
jag icke väntat mig ett sådant slut på saken, hvarför jag
nyfiket frågade, hvilken hjälpt forbonden att uppsätta för-
likningsinstrumentet som jag höll i min hand. Sedan han
något skrufvat på sig sade han, att det gjorde nog mig det-
samma, då jag erhölle den stora penningsumman jag
begärt. För resten hade bonden skrifvit handlingen själf.
»Nu står du och säger det som icke är sanning,» sade
jag tämligen barskt.
»Gör jag det?» sade han, i sin tur häftigt nog.
»Ja, åt mig och mina herrar sade din granne, att han
själf hvarken kunde skrifva eller läsa skrifvet.»
»Ja så, är det på det viset!» sade mannen och såg bister
ut. »Då kan jag säga spektorn, att jag ej vill stå som
någon ljugare hvarken för honom eller någon annan. Ja,
nog kan den där skrifva och sätta ihop hvad han vill; men
denna gång tänkte han allt slippa undan och klå till spek-
torn därför att han beskyllt honom för förfalskning och
sedan ej betalt forlönen. Men så klyftig han än är, vågade
han dock ej, utan gick och frågade domaren, huru han rik-
tigt skulle kunna klå spektorn. Men se, domaren, han
klämde ur honom sanningen, och så sade han, att spektorn
vore en riktigt beskedlig karl som nöjde sig med så litet,
ty nog kunde han fått mera som förlikning för ett sådant
brott. »Det var godt köp,» sade domaren, »om du slipper
undan med hundra kronor. Jag skulle visat dig annat, jag!
Då vardt han rädd och bad mig lämna spektorn penningarna
och bedja honom ej göra vidare sak af den här uschlig-
heten, tvi!»
Uppriktigt sagdt, hade jag då jag sade forbonden, att
han kunde försona sitt brott med att betala hundra kronor,
icke tänkt hvarken på brottet eller godtgörelsen. Men nu
måste jag tänka allvarligare därpå innan jag handlade, ty
den frågan stod klar: Hade jag rätt att för egen vinning
fria en grof förbrytare? Bestämdt icke! Men mitt ord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
