Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN UTVÄG. 159
En lång stund förgick utan att jag kunde finna hvad jag
borde göra eller icke göra.
Så kom, som så ofta här i lifvet, slumpen emellan, till
lycka eller olycka. Nu förde han mig till beslut och hand-
ling därigenom, att en af socknens olycksbarn, en fattig
fader- och moderlös flicka, kom in för att utfå några öre
för arbete på åkern.
Jag skref genast under papperet, mottog penningarna
och bad min hjälpare gå upp med dem till vår granne
prosten och köpa en lifränta för 50 kronor åt den fjolliga
flickan och en dylik för de andra 50 kronorna åt en annan,
som jag ansåg i framtiden kunde ha gagn däraf.
Därpå gaf jag den helige forbondens ombud sju kronor
för sista foran, men först sedan jag fått hans kvitto därpå,
hvilket han öfverlämnade utan att yttra något. Men då
han nedstoppade penningarna sade han, att han icke tänkte
framlämna dem, ty nu hade han fått lära sig, hur man
skulle använda penningar som tillhörde »svinpälsar.»
»Tack i alla fall, spektorn!» sade han. »När det blir
kunnigt hvart penningarna tog vägen, skall det svida i själen
på både forbonden och hela hans sällskap långt värre än
om han fått fästning. Nu kunna de icke lasta spektorn,
och det är lagom åt dem.»
»’Tänker du verkligen icke gifva din granne penningarna?»
»Nej! Men klok var ni som som tog kvitto af mig på
dem. Nu får han söka mig,» sade han skrattande. »Få se,
hur den saken slutar.» Därmed gick han, och då jag nu
på sätt och vis fått en medbrottsling i min underlåtenhet
att angifva förfalskningsbrottet, har den sedermera icke
oroat mig.
Likafullt har jag mången gång tänkt på, om det var
verklig enfald eller öfvertänkt oärlighet som dref den
burgne bonden till ett så vanskligt företag. Eller var det
snikenhet i förening med begär att öfverlista en herreman
eller skada den icke »väckte»? Motiven kunna varit flera,
och till någon visshet i detta afseende kom jag aldrig, men
från tinget räddade jag mig den gången.
Det gick sämre för mig en annan gång. Jag hade köpt
och märkt ett obetydligt parti timmer på en sjö där jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
