- Project Runeberg -  Tjugo år i Dalarne /
161

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROCESSANDET. 161

För öfrigt var jag sällan vid tingen, och då endast för
bolagens räkning. Vanligen var det då någon fordrade allt
för hög ersättning för skada som åstadkoms under timmer-
drifningarna eller flottningarna. Voro ersättningsanspråken
inom rimlighetens gränser, hönorerades de af bolagen utan
prut. Men det hände, att så icke var. Då måste jag pro-
testera och vädja till domstolen, och där blefvo ock målen
vanligen bilagda utan dom, emedan den fordrande vid när-
mare betänkande insåg sin orimlighet.

Några långa och enformiga dagar hade jag dock vid
tingen då bolagens stora skogsköp skulle förnyas, hvilket,
enligt lag, skall ske minst hvart tionde år. Icke bättre
hade domaren då han i timtal måste uppläsa de digra lun-
torna eller genomgå de till tinget inlämnade skogsköps-
handlingarna för inteckning. Ibland hvilade han sig med
att företaga andra mål emellan, och då hade jag tillfälle
åhöra de processer infödingarna hade sins emellan. De voro
icke få och handlade mest om helt obetydliga saker. Svarade
målsägarna själfva, eller förde de sina mål personligen, vitt-
nade deras anföranden om okunnighet, men också om bitter-
het mot vederparten. Fördes målen däremot af så kallade
»brännvinsadvokater», lades i dagen både knipslughet och
oförskämdhet. Men det fanns ock sakförare, hvilkas an-
föranden voro klara, rediga och anständiga samt utvisade
både förmåga och god vilja.

Det hände rätt ofta, att vi hade tillförordnade domare
från andra delar af riket. Vid sådana tillfällen gingo målen
långsamt, och någon gång icke som sig bort. Anledningen
var, att den främmande domaren icke förstod dalaspråket,
och att folket icke heller strax kunde uppfatta domaren.
Nämnden klargjorde dock saken, vanligen med mycken reda
och god uppfattning.

Emellertid blef min tanke om tinget, att dalfolket pro-
cessade sins emellan mer än de bort. Litet mer försonlighet
skulle sparat dem både tid och penningar.

De mål som förde mesta folket till tinget och gjorde
allmänna åklagaren mesta hufvudbryet voro de så kallade
brännvinsmålen. Jag kan ej minnas, att jag afhörde något
sådant där den åtalade var anklagad för brännvinstillverkning,

Schröder 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sg20dalar/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free