Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 TINGET.
ehuru jag af mina karlar hörde, att det fanns både bränn-
vinsredskap och nybrändt brännvin i byarna. Däremot hörde
jag många mål mot sådana som sålt brännvin eller, som
det ock hette, »lönkrögat». De voro ibland rätt obehagliga
att åhöra, emedan man fick den uppfattningen, att vittnena,
eller en del af dem, icke själfvilligt omtalade hvad de visste,
icke af rättskänsla spredo det ljus i saken, man hade an-
ledning tro att de kunnat göra, utan voro mer benägna
att fria än fälla. Men så var nog litet hvarstädes i de
bygder där jag vistats. Antingen förmår man ej begripa,
eller ock vill man icke, utan tycker, att har jag en säck
potatis eller en tunna säd, den jag själf arbetat för och
som är min egen, måtte jag väl ock hafva rättighet att
göra brännvin af den. Men se, så säger icke länsman, och
i slutet af 1840- och början af 1850-talen hörde jag mer än
en skogsbo påstå, att det blott var »länsmanskonster.»
Icke hade kungen förbjudit folket göra sig ett bränn då
de kunde. Nej, så sinnad var då icke kungen, det kunde
»fälle» hvar och en begripa. »Men när länsman och herre-
karlarna hålla ibop, då går det underligt till.»
Så språkade man i skogsbygden den tiden; det är annor-
lunda nu efter blott femtio år.
Närmast brännvinsmålen kommo jaktmålen, eller rättare
elgmålen, ty att någon under sextio- eller sjuttiotalen var
tilltalad för något så simpelt som olofligt fågelskytte hörde
jag aldrig talas om. Också var gemene mans mening om
en sådan sak, att det skulle varit mycket kitsligt af jäg-
mästaren eller länsmannen, om de upptagit ett sådant mål.
Det var icke mycket bättre med elgmålen, och var det
socknemän eller grannar som voro tilltalade, hade åklagaren
mycket svårt att få brottslingarna fällda. Sådant lyckades
också mer sällan, och jag har god anledning tro, att de
åklagare som med nya jaktstadgans början sökte få tjuf-
skyttar fällda tillsatte icke obetydliga penningsummor på
misslyckade elgmål. Det var nästan omöjligt få så pass I
lagliga bevis, att den åtalade kunde fällas.
Hvarken länsmännen eller jägmästarna hade tid eller
förmåga att färdas i de vidsträckta markerna för att själfva
söka ertappa de snabba och uthålliga elgskyttarna, som på i |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
