Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KARLSBAL. 197
Pianot och andra musikinstrument blefvo ej så sällsynta
som de vid min inflyttning varit, och om några år funnos
de i nästan hvarje hem. Man musicerade och dansade då
ungdomen kom tillsammans. Visserligen var ej den dan-
sande skaran särdeles talrik, ty det var långt mellan gran-
narna 1 de egentliga skogssocknarna, men man aktade föga
en resa på några mil, antingen den skedde åkande eller
gående. Att färdas gående förekom, hvad damerna angick,
endast sommartid. Vintertid var det blott en del af timmer-
märkarna som kunde komma gående på skidor. Dessa
voro dock få, ty det var först längre fram i tiden skidorna
i Dalarne kommo till användning och heder bland herre-
männen.
Samlingsplatsen då dalaherrskapen i de norra och västra
socknarna skulle hafva något gemensamt nöje var Mora.
Så småningom hade där uppväxt lif och rörelse och i sam-
manhang därmed ett rätt bra och tämligen rymligt hotell.
Värden på hotellet var en för detta brukskarl, västman-
länding tror jag. Han var en särdeles hygglig och human
man och ägde en liten vacker och sprittande glad fru af
god familj. De hade båda en särdeles god förmåga att få
ihop folk och kunna ställa allt trefligt och gladt. Då man
med posten erhöll underrättelse att på Karlsdagen skulle
bli bal i hotellet, skyndade nog litet hvar på med göro-
målen för att få vara med.
Då jag på den första bal jag var med om hade mer än
vanligt roligt, sökte jag, så vidt görligt var, få vara med
om flera. Den gången upplefde jag något som jag aldrig
varit med om hvarken förr eller sedan. Det var klart, att
högtidligheten skulle börja med en skål för vår afhållne och
vördade monark. Prosten, en gammal matematiker, skulle,
som förnämste mannen i orten, hålla festtalet, och värden
hade på förhand tillsagt alla sångare, att: Folksången skulle
tagas »med kläm». Ja, ja, det var klart. Som god sångare
skulle han själf ge tecknet till början och anföra sången,
och så makades vi in i en vrå. Där blef jag inkilad mellan
doktorn och apotekaren jämte andra honoratiores, post-
mästaren och häradsskrifvaren ej till förglömmandes. All
right!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
