Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 LITET AF HVARJE.
Vår gamle prost talade värdigt och väl. Talet var långt,
och i samma mån det fortskred blef han ifrig, rösten höjdes,
och så kom: lefve! Nu tittade sånganföraren bakom sig,
och så kom för andra och tredje gången: »Lefve, lefve,
lefve Hans majestät konung Karl den trettonde!»
Nu sträcktes sånganförarens tjocka näfve upp. Jag
såg, att den darrade och just som den ville sjunka. Dok-
torn nöp mig i armen, och så fingo vi en blick från an-
föraren, och nu gick ej an att dröja längre.
Be-he-vare! Huj ja, det blef kläm i folksången. Apo-
tekaren påstod sedan, att doktorn sjöng så det gick vågor
på hans breda rygg och fläskiga nacke, samt att vår genom-
hyggliga postmästare var röd i synen som en glödande
masugnsbotten. Det blef en rolig bal, hvilken för rätt
många slutade först på eftermiddagen andra dagen.
Jag var äfven med om en annan bal, som kunnat sluta
på ett föga angenämt sätt. Det var flera år efter den förra,
då det väntade brefvet med anmodan att bevista Karlsbalen
ankom. Då var vintern bister, så bister; att jag förklarade,
det ingen från mitt hem skulle få resa. Det hjälpte för
några timmar, men då kom bud från vår närmaste granne,
att de skulle begifva sig af till det beramade nöjet. Då
hjälpte ingenting; kunde de unga damerna där fara och
härda ut i den stränga kylan, så nog kunde min unga hustru
och hennes väninna, en pigg norska, göra detsamma. De
vore ju riktiga nordbor de, och granngårdens ena fröken
vore en späd stockholmsdam. Det vore då ej tänkbart, att
de skulle låta skrämma sig af kölden, då hon vågade sig
ut. Resan blef besluten.
Redan förut var bestämdt, att jag skulle åt Morasiddn
till i och för mina skogsdrifningar. I min skogssläde, klädd
i vargskinnspäls och halft liggande nedbäddad i hö, fruktade
jag för ingen del kölden, utan begaf mig af ett par dagar
förut, under löfte att möta i Mora på bestämd tid.
Om på den balen något tal hölls, kan jag ej minnas,
men rolig var den, och dansen pågick långt in på små-
timmarna, hvilket gjorde, att sällskapet gaf sig god ro på
morgonen. En hel del balgäster från mer aflägsna hem
lågo ock kvar, och för dem, liksom för oss, var arrangeradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
