Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATSÄCKENS FÖRVANDLINGAR. 205
icke de år som kommo efter 1868. Därförut kunde de varit
bättre, ty den tiden kunde man icke ens för penningar
sommartid skaffa någon mat som höll sig frisk så länge
som behöfdes för att frakta den till arbetsplatsen. Falun var
närmaste orten där man kunde dagligen köpa en bit färskt
kött eller ett tjog ägg. Höns fanns ej många i socknarna
norr om Siljan, och i den socken där jag bodde endast på
bruket, där man dock icke hade några ägg att aflåta. Visser-
ligen låg Mora eller Mora Strand blott fyra mil från mitt
hem; men lika långt därifrån kunde jag vara på arbete,
och det var icke alla dagar, icke heller alla veckor, som
vid Mora Strand fanns att få köpa en bit färskt kött.
Man kom för resten sig icke för med att skaffa något som
behöfde tillredas i skogen. Skinkan och brödet var hvad man
behöfde, och därutöfver brydde man sig ej om att skaffa.
Kokkärl ville ingen belasta sig med, och allra minst ville
någon laga mat. Nej, man tyckte tiden ibland var lång
under det skinkskifvan stektes antingen 1 den medförda
plåtpannan eller på en torrkvist framför elden. Gäddor,
laxöringar, harr och abborrar kunde man skaffa sig med
litet besvär, och tillredningen däraf drog ej heller lång tid.
Öl fanns nog att få litet hvarstädes, men korkarna sutto
aldrig i buteljerna, och för öfrigt var det af mycket dålig
beskaffenhet och svårt att frakta med sig.
Det var mer undantagsvis timmermärkaren hade öl före
det nämnda året och äfven några år därefter; man hade ju
brännvin! På förvåren smakade brännvinet bra nog, men
då värmen kom och skinnet gick af tungan och långt ned
i halsen, läpparna blefvo såriga och blödde, då ville hvarken
timmermärkaren eller hans folk hafva brännvin hvar dag:
det gick lika bra ändå. Men man må ej undra på, om
timmermärkaren satte värde på ett mål varm mat då sådant
stod honom till buds.
Sedan man hunnit in på sjuttiotalet blef i allt helt
andra förhållanden. Med penningfloden och de många ång-
båtarna kommo både kött, ägg och konserver. Och det
kom ändå mer: konjak, punsch, allehanda viner, öl och porter.
Allt trängde in i de förut tarfliga hemmen, och öfverbefälet
medförde matsäckar från de finaste matvaruhandlare i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
