Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 LITET AF HVARJE.
Måhända voro dock färderna till och ifrån fäboden,
eller vandringen dit och dädan, de som lämnade de gladaste
minnena. Jag var med om en sådan färd, som icke alls
var ledsam. Men likafullt gjorde jag icke om den, ty man
hade lassat på mig en sådan mängd af schalar, resväskor
och andra lösören, att jag svettades lika hårdt som i en
finsk bastu, och till på köpet steg den fullviktiga frun jag
skulle stötta miste på en så kallad kafvelbro, föll ned i
dyn, så jag måste be om hjälp för att få upp henne. Hjälp
fick jag, och upp kom frun, men efter den färden lagade
jag, att jag tågade för mig själf vid sådana tillfällen då
budkafveln kom. Särdeles ofta förekommo dock icke dessa
färder, en eller ett par gånger på somrarna hvarje år. Men
icke var timmermärkaren med om alla: hans göromål voro
därtill allt för ihängande. Däremot hände, att han under
flottningarna, då dessa passerade sådana ställen där svårare
forsar voro i närheten af någorlunda bra vägar, fick på-
hälsning af hela sällskap som ville se, hur stockarna tum-
lade om i den brusande strömmen, samt hur folket arbetade.
Man hade ej ord för beundran öfver så väl det ena
som det andra. Folk från aflägsnare orter och obekanta
med skogsfolket och arbetena i skogarna sade sig må ordent-
ligt illa då de sågo karlarna ute på timmerfästena i ström-
men. Andra däremot funno sig ytterst roade af att se då
timmerfästena lossnade, och deltogo med entusiasm i de hurra-
rop arbetarna vid sådana tillfällen aldrig glömde att upp-
häfva. En och annan funno sådant nöje i detta arbete,
att de deltogo däruti, häfde och bröto på stockarna så
mycket de förmådde. Så väl timmermärkaren själf som
folket voro trakterade af då något sådant besök gjordes
dem. Det var ett afbrott i deras enformiga lif och ett till-
fälle att visa främlingen lifvet i skogarna. Rätt ofta in-
bragte sådana besök timmermärkaren en för honom ovanligt
god middag eller sexa. WSjälf hade han ingenting att bjuda
främmande på, och det visste de. En och annan god vän
som bodde i närheten kom någon gång och besökte timmer-
märkaren endast för att bjuda honom på ett mål mat.
Jag vill härmed ej antyda, att timmermärkaren i Dalarne
saknade tillräckliga födoämnen eller for illa, åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
