Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODT LYNNE. 201
arbete vet, att den del af Värmlands befolkning som är
skogsarbetare och söker sig till sådana platser är ett särdeles
piggt och lifligt folk. Från barndomen äro de vana vid
tarflighet och en enastående förnöjsamhet och låta icke sitt
goda lynne nedslås af motigheter. "Tvärtom har jag vid
många, många tillfällen sett och hört dem taga sådana från
den glada och skämtsamma sidan. Har någon kamrat genom
otur eller drumlighet fallit i vattnet, skynda alla, äfven med
största fara för eget lif och egna lemmar, att bistå honom.
Men är kamraten väl på det torra och befunnits oskadad,
får alltid händelsen ett efterspel i träffande, oftast genom-
roliga anmärkningar, dels om anledningen till oturen eller
drumligheten, dels om den olyckligas beteende under faran.
Har han balanserat och fäktat med armar och ben, hojtat,
ropat eller på annat sätt visat rädsla, är intet vanligare än
att man kan få höra och se saken behandlas vid nästa lämp-
liga tillfälle och hela händelsen förlöjligas på det mest
lustiga sätt. Ibland kunna ock händelser inträffa som, sedan
saken väl är öfver och ingen olycka händt, te sig högst
befängdt och skrattretande.
Jag påminner mig en sådan, helt obetydlig händelse,
som inträffade under en flottning på Öster-Dalälfven mellan
det aflägsna Särna och Elfdalen. För tillfället ledig från
andra göromål, åtföljde jag min från Värmland bekante
kamrat, den glade A., på nämnda fottning. Till under-
befälhafvare och proviantör hade han en för detta länsman.
Flottningsmanskapet bestod af värmländingar, med undantag
af tvenne Sollerökarlar, dem länsmannen anställt som bärare.
Sollerökarlarna voro klädda i den brukliga daladräkten:
tjock, lång, vid tröja, stelt och styft förskinn af tjockt läder,
åtsittande knäbyxor, strumpor och damasker samt tjocka,
spikbeslagna skor; på hufvudet bredskyggig hatt. Redan
kostymen föreföll värmländingarna lustig, särdeles de spik-
beslagna skorna. Hur Sollerökarlarna med dem på skulle
kunna springa på de slippriga timmerstockarna, det lofvade
dem nöje att få se. Äfven A. tyckte, att det skulle bli
lustigt se, hur dessa flottkarlar skulle komma att reda sig.
Så satte tåget sig i marsch på vanligt sätt, eller så, att
länsmannen gick först, så hans karlar och så värmländingarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
