Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INBILLNINGENS SPRATT. PAL
Det var tydligt, att, om vi blefve anfallna, skulle det
ske då vi körde uppför den motsatta branta backen. Innan
vi hunno dit bade äfven Lars hunnit afkasta sin päls. och
nu sutto vi med händerna om yxskaften framåtlutade och
benen dragna under oss, färdiga att blixtsnabbt resa oss upp
och, stående i släden, mottaga första sammandrabbningen.
Jag tror ingen af oss betviflade, att så skulle ske,
ty en sådan signal, gifven och besvarad vid denna tid på
natten och på ett sådant ställe, kunde icke gälla något
annat än ett öfverfall. För mig själf eller för min följes-
lagare var jag icke alls orolig, men väl för bolagens kassa,
hvilken det väl egentligen gällde.
Emellertid gick hästen med raska steg uppför backen,
hvars krön vi voro nära, och inträffade icke det befarade
anfallet innan dess, hade vi stor förhoppning att med hästens
hjälp kunna hinna undan.
Nej, ej en skymt af något lefvande hvarken hördes eller
syntes, och icke ett ord kom från oss. Men då hästen
kommit uppför backen och på jämna vägen gaf Lars honom
ett kraftigt piskrapp, som gjorde, att vi aflägsnade oss från
den mörka och hemska dalen med stor hastighet. Med sitt
hastiga lopp fortsatte hästen dock ej länge. Så länge det
varade hade intet ord växlats mellan Lars och mig; men
då hästen började gå saktare frågade Lars:
»Men hvad var det där? Kan någon begripa det?»
Och nu kunde jag svara honom med ett skallande skratt:
» Älgskyttar.»
»Kors för f-n, hvad en ändå kan vara dum och skrämma
upp sig själf!» sade han, och nu skrattade också han öfver-
ljudt. »Ja, visst var det älgskyttar,» sade han. »De hade
nog älgen liggande på släden och voro nära vägen med
den då signalen ljöd, och de stannade inne i buskarna tills
vi farit förbi. Kors, hur det kan gå till ibland! De där
karlarna voro nog räddare för oss än vi för dem. Vore
lagom att länsman kom och toge dem, när de skrämmer
folk på så sätt, och det midt i natten till!»
Efter den inbillningen blefvo vi uppsluppna, och tiden
förflöt hastigt tills vi hunno målet för vår färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
