Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 SKOLA VI VÄNDA?
allt hade blifvit tyst och stilla, ty midnatten nalkades, och
vi voro troligen de enda som voro ute i den mörka vinter-
natten.
Så hade vi kört framåt en god stund, passerat ett ut-
med vägen liggande litet fäbodställe, som denna årstid
var obebodt och hvars små stugor voro öfverhöljda af snö.
Där såg dödt och hemlighetsfullt ut. Jag skulle hellre sett
ljus lysa genom de små fönsterrutorna och rödskimrande
eldgnistor dansa ut genom de egendomligt formade skor-
stenarna; men nu låg allt insvept och inhöljdt af snö.
Så stupade vägen brant ned till en djup, af stora
täta granar bevuxen, mörk och dyster dal, med en nu tyst
isfylld bäck på sin botten, och där började en annan lika
brant backe stiga upp på andra sidan. Det där kände både
Lars och jag till förut, hvarför han höll in hästen så att
den gick sakta nedför den sista backen. TI följd däraf af-
stannade ljudet från de små pinglor som voro fästa på selen:
det blef på en gång alldeles tyst. Då hördes plötsligt en
skarp hvissling från vägkanten på backens krön, strax be-
svarad från andra sidan dalen.
Efter den djupa tystnaden och med den mörka djupa dalen
för ögonen ljöd hvisslingen hemsk, och blixtsnabbt inställde
sig den tanken, att här vore just platsen för ett öfverfall:
här dämpade den djupa dalen alla ljud, och härifrån var
ock inemot en mil till närmaste by, åt hvilket håll man
vände sig. ;
Genast Lars hörde hvisslingen, tvärstannade han hästen
och frågade mig med orolig röst:
»Skola vi vända om”?>
» Tjänar till intet, Lars, om de karlarna ha ärende till
oss. Hvartåt vi vända ha vi en fram och en på ryggen.
Kör på, du!»
Lars gjorde så, men sade tillika att man aldrig borde
lämna bössorna hemma. Emellertid hade han under släd-
fällen raskt framdragit en hugg- och en märkyxa. Den ena
lämnade han mig, som, under det Lars sysslade med yxorna,
skyndsamt kastat af mig pälsen och nu var färdig till
försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
