Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINDDRIFNA. 221
till Venjansjön, den han befarit i flera år: »Vi komma ej
längre än till Sandön med den här båten, så vida det ej
lugnar på.» Jon och jag trodde det nog skulle gå, och så
talade vi ej mer om den saken förr än vi kommo till
Sandön. Men där fingo vi sådana vågor emot oss, att vi
strax insågo att vi icke skulle kunna komma längre förr
än blåsten saktat sig.
Att börja med togo vi saken lugnt, ty vi skulle i alla
fall hvila på den täcka ön och äta frukost. Sedan kunde
vi söka utfinna något sätt att komma dädan. Fort hade vi
båten uppdragen på en gräsplan, där vi hvälfde den till
hälften, för att. få skydd mot vinden, och snart hade vi
elden tänd och pannorna på. En halftimme därefter var
vår hunger stillad, och nu gingo vi upp till den på ön
befintliga stugan, hvarifrån vi hade utsikt öfver största
delen af den stora sjön. Den gaf oss ingen glädjande
anblick, ty vågorna gingo höga, och deras kammar voro
hvita som lammungar, såsom Jon uttryckte sig. Äfven med
en sjöbåt skulle vi ej kunnat taga oss fram emot vinden;
så hårdt blåste det nu.
»Hur skola vi nu göra?» frågade Jon.
Då jag teg åtog sig Daniel att svara:
» Vända om till Venjan och gå hem.»
»Det är inemot tre mil dit,» invände Jon och tillade:
»Här blåser kallt. Kan vi komma in i stugan?»
Daniel visste, hvar inspektorn på Johannesholm, hvilken
disponerade stugan, brukade hafva nyckeln, hvarför han
frågade mig, om han skulle söka den.
»Ja, gör det!»
Några minuter därefter var Daniel åter, hade nyckeln
och öppnade så dörren: stugan befanns full af hö.
»>Jag visste det,» sade han, »här kunna vi icke elda.
Bäst vi vända åter till Venjan.»
Att vända om till Venjan och sedan gå eller åka de
tre milen till mitt hem på sådana kärror som funnos att
få där, det hade jag ingen böjelse för. Redan då vi landade
vid ön hade jag bemärkt en diger molnbank, som kom upp
öfver bergen i sydväst. Under det vi frukosterat och pratat
hade den stigit allt högre, och i samma mån hade vinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
