Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 EN BIT SKOGSLIE.
En kort stund därefter voro vi färdiga till aftåg. Jon
stod ute på vallen och lyste genom den uppslagna dörren
Daniel då han med det öfverblifna vattnet släckte elden i
spiselhärden och låste dörren. Så tågade vi af: Jon före
med blosset, så Daniel med Rutsch, bunden i hans ena.
strumpeband. Jag hörde honom säga till Rutsch, att han
icke vore att lita på, i fall han skulle få vind af någon
älg, då skulle han löpa efter den, och vi skulle få besvär
af honom, kanske få ligga en hel dag och vänta på honom.
» Nej, nu skall du följa,» sade han och knöt så bandet på
Rutsch.
Ett par timmar efter det vi lämnat fäbodestället stodo
vi vid stranden af Vanån, en knapp half mil-ofvan Venjans
kyrkoby och blott en liten bit längre från den stora sjön.
Ännu var ej alldeles ljust, men tillräckligt för att sätta
vår lilla båt i älfven. Vi hade på uppresan haft tre båtar:
två stora duktiga sjöbåtar jämte min lilla strömbåt. Den
skulle vi nu begagna, och de stora båtarna lämnas för min
hjälpares och folkets behof, i fall det skulle vara öppet
vatten då de slutat sitt arbete.
Raskt hade vi satt båten i sjön, instufvat så väl oss
själfva som våra säckar jämte hunden. Nu sutto karlarna
vid årorna, och jag styrde. Så länge vi vandrat genom
skogen hade vi icke känt mycket till vinden, icke hade vi
heller hört den så särdeles ofta; det var endast då någon
hårdare vindstöt susade mellan träden som blosset ffammade
upp och gnistorna följde den. Men nu sedan vi kommit
ut på vattnet kändes den rätt bra, ehuru inga nämnvärda
vågor gingo i älfven. Allt gick bra tills vi kommit till
Vanåns utlopp i sjön. Men då började blåsten kännas ganska
hård. Rätt stick i stäf hade vi honom, och ehuru vi hade
fullt af holmar till skydd, kommo dock vågorna rullande
ganska stora. En strömbåt är ej formad till att gunga i
vågorna; därtill är han allt för lång för de korta vågor som
gå i strömmen. Båten skär igenom vågen, och är denna hög,
spolar den in. I en sjö kan man icke hindra detta, men i
strömmen styr man så nära land, att vågorna ej nå båten.
Nu kunde vi befara, att om vågorna vore korta, skulle
vi få vatten i båten. Också sade Daniel, som väl kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
