Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DÄR. 235
grädde. Sockret var, som förr är nämndt, på norska sidan
antingen pudersocker i kakor eller kandisocker. Fyra, fem
gånger dagligen drucko dessa norska fiottkarlar kaffe.
Från slutet af 1840- till sista åren af 1850-talet såg jag
aldrig skogsarbetarna, vare sig af svenskt eller finskt ur-
sprung, begagna kaffe ute i skogen under arbetena. Den
ende som medförde kaffe och därtill hörande attiralj var
jag själf. Redan 1845 anskaffades en helt liten kaffepanna,
afsedd för mig och ett par följeslagare. Den har hela tiden
följt mig på alla mina skogsfärder, och till heder för dess
fabrikant vill jag nämna, att den är fullt tjänstbar den dag
som är.
Är, såsom man ofta hör sägas, kaffe ohälsosamt, måtte
det vara det i bra liten grad för folk som är i frisk rörelse
och vistas ute i fria luften. Åtminstone har jag aldrig haft
någon olägenhet af att ha förtärt två a tre koppar dagligen.
Tvärtom har jag känt mig både uppiggad och väl däraf,
och för skogsarbetaren ersätter det både öl och brännvin,
ty lika upplifvad känner man sig efter en kopp varmt kaffe
vintertid som af dessa så kallade styrkedrycker.
Det var först efter min ankomst till Dalarne jag erhöll
visshet om att äfven kaffedrickande kunde hafva ett dåligt
inflytande på skogsarbetaren, icke kaffet i sig själf, men...
»Å du! Hvad är meningen med den där?»
Händelsen var den, att jag och den glade A. stodo på
en liten kulle nära Dalälfvens strand under det några tjog
flottkarlar defilerade förbi oss på färd till ett aflägset vatten-
drag, dit vi skulle följa dem. Manskapet var upptingadt och
antaget af A. och förut afprofvadt och godkändt. Sällskapet
var blandadt: dalbykarlar, finnar, norrmän och östmarkingar,
hvarje arbetslag företrädt af sina förmän. Östmarkingarna
gingo sist, och dem åtföljde »den där».
»Ha, ha!» skrattade han; »det är en kaffekokare öst-
markingarna ha med sig.»
»En nätt pjes,» anmärkte jag.
»Ja, ja!» skrattade han. »Har du sett något större och
otäckare kvinnfolk? Hon är ju lång och grof som den
största bjälkfura och ful som ett bergtroll. Och ett sådant
är det ock,» tillade han skämtsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
