- Project Runeberg -  Tjugo år i Dalarne /
237

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARKETENTERSKAN. 2

»En skilling, ja, två öre förstås, eftersom di räkner här
i Dalarne.»

»Ja, då har du druckit tre koppar kaffe hvar dag under
hela flottningen.»

»Nej, se det är då inte rätt; jag har lust höra efter
med kokarn, hur det är.»

Så gick Jon, men kom strax åter och såg betänksam ut.

»Nå, var det rätt?»

»Nej! Visst var det rätt på ett sätt, men den maran
tog två skilling koppen eller fyra öre, då jag tyckte, hon
sa två öre. Men det är detsamma nu, gjordt som gjordt
är!» sade han, »men icke dricker jag kaffe mer på den här
resan.»

Då jag följande vår besökte flottningarna och vandrade
från älf till älf hela tiden till långt fram på sommaren
träffade jag än här, än där kaffekokare, och efter ett par
tre år funnos sådana öfverallt vid arbetsplatserna, så väl
under körningarna om vintern som under flottningarna om
våren och strömrensningarna sommartid.

Jag lade ej särskildt märke till dessa kringvandrande
kaffekokare förrän Jon en dag, då vi mötte en ung, smärt
och särdeles vacker flicka med näfverkunt på ryggen och
en kaffekokare i hvar hand, sade:

»Den där är riktig, hon!»

Med »riktig» menade Jon på sitt språk: »ett hår af
hin», det förstod jag fullkomligt, men ville, att han skulle
vidare utveckla saken, hvarför jag frågade honom, om han
kände fickan.

»Å, inte något vidare än. efter hvad jag hört!»

»Hvarifrån är hon då?»

»Hemifrån Värmland förstås; eljes har hoh intet följe,
utan flyger öfver skogarna från älf till älf och säljer kaffe,
ty pojkarna köper af henne så mycket hon hinner koka.
Det är detsamma hvart hon kommer, öfverallt får hon sälja,
och bra kaffe har hon, det kan ingen annat säga.»

»Men hvar har du varit och smakat på hennes kaffe?»

»Å litet hvarstädes där vi varit, fastän spektorn icke
kommit att få se henne; ty då herrkarlarna komma går hon
undan. Hon stannar aldrig på ett ställe, utan är än här, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sg20dalar/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free