Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 KAFFEKOKAREN.
där. Men en rask sate är det. Jag vågar vi få se henne
vid Säfån i morgon. Nu gick hon nog fram i bygden för
att köpa kaffe och något mera.»
Ah, något mera! Hade jag frågat Jon, om detta ’något
mera betydde brännvin, skulle han, så goda vänner vi för
öfrigt voro, ställt sig alldeles oskyldig. Sådant hade hvarken
han eller någon af hans »känningar» (bekanta) köpt eller
fått af kokaren, detta skulle han på det ifrigaste bedyrat
och kanske besvurit, detta visste jag alldeles bestämdt. Jag
sade därför helt obesväradt, att jag icke trodde det »något
mera» fanns att få däråt flickan var på väg.
»Å, nog finns det,» sade han helt gladlynt, »och den
där äro de ej rädda för; den får nog så mycket hon vill,
därom är ingen fråga,» tillade han tvärsäkert.
Jag var nog opolitisk att fråga: »Af hvem?»
Men nu visste Jon ingenting; han bara trodde så, ty
den där jäntan var då ett lefvande lif, sade han; den visste
nog råd för hvad som helst.
Emellertid hade vårt möte med flickan till följd, att
jag efterforskade, hur med saken förhöll sig, men blef ej
klok på om hon verkligen löpte omkring och jämte kaffe
sålde brännvin. Men då vi några veckor därefter gjorde
räkning med en hop folk som efter slutadt arbete skulle
gå hem till Värmland var flickan vid kontoret, visserligen
icke alldeles invid gården, men jag såg henne bland hopar
af arbetslöse, som slagit sig ned här och där en bit från
husen inne i skogen.
Jag frågade då en af förmännen, om hon äfven här
sålde kaffe. Nej, det trodde. han icke, men bon var väl
här jämte andra kokare för att kräfva in sina fordringar
innan arbetarna gingo hem.
>Hennes fordringar kunna väl icke vara så stora,» an-
märkte jag, utan att just tänka på saken.
»Ja, hvem vet,» sade han; »det plockar nog till.»
Nu erinrade jag mig, att det där »något mera» kunde
ha större betydenhet än jag tänkt mig, hvarför jag beslöt
taga närmare reda på förhållandet.
Med den saken kom jag dock icke långt, ty ingen ville
erkänna sig ha köpt något brännvin af hvarken den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
