Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 EFTER TRETTIO ÅR.
och på en rundtur i och omkring staden hade vi funnit
föga nytt. Hotellet var dock en nyhet: om ej precis för
dagen, var det dock icke mycket öfver tio år gammalt. Då
ansågs det som något egendomligt och stort i sitt slag.
Nu kommo vi öfverens om, att det krympt ihop och redan
efter ej längre tid än ungefär tio år hörde till de små eller
mindre af den sortens byggnader.
Det kändes både lugnt och behagligt att slippa till-
kalla hållkarlen för att beställa skjuts till närmaste gäst-
gifvaregård uppåt Dalarne. Nu behöfde man ej tänka på
trötta skjutshästar, dåliga kärror och sönderkörda lands-
vägar, och, det mest angenäma, man slapp möta eller färdas
förbi dessa långa rader af formän som förr i tiden som
oftast skaffade äfven fredliga resande obehag.
Nu hade vi blott att sätta oss upp i hotellets vagn.
Så särdeles bekväm var den då icke, men en ängel mot den
kärra jag hade på min första resa uppåt Dalarne. Att Falu
gator icke förändrats till det bättre, det hade vi redan märkt
vid vår ankomst, liksom att det buller vår vagn gjorde
under färden till järnvägsstationen ej tillät något samspråk.
»Resa herrarna till Mora?» frågade vår flinke upp-
passare då vi stodo färdiga att praktisera oss upp i kupén.
— »Ja.»> — »Då vill jag telefonera till Mora hotell, att de
hämta herrarna, ty det är långt från stationen till hotellet.
Jag vet ock, att vägen dit är i ett mycket dåligt skick.»
Min reskamrat, hvilken uppassarens välvilja egentligen gällde,
tackade och bad honom göra så. Jag passade på och frågade,
om det verkligen funnes telefon uppåt Dalarne och Mora.
»Ja,» blef svaret, »vi ha nu telefon nästan till alla mer
betydande platser, och dessutom telegraf efter järnvägen.»
Telegraf! Ja, en sådan hade förnämligast Moraborna
efter mycket bråk och icke obetydliga uppoffringar lyckats
åstadkomma redan innan min afflyttning från Dalarne. Jag
hade varit med på en sockenstämma rörande telegrafen. En
sådan, svarade då en af socknens ledare, behöfde ej bön-
derna, den kunde de vara förutan. Det funnes utgifter
gudi nog ändå, utan att man behöfde se herrarnas intressen
till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
