Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGEN OCH SPRÅKET. 243
En annan svarade: »Du säger så nu, men få vi en gång
telegraf, kunna vi sedan icke vara den förutan.»
Jag tror, att så är den dag som är, men då jag först
kom till Dalarne voro många som ej visste hvad en telegraf
var, och många som man då talade med om den inrättningen
trodde att alltsammans var en »dalkarl», som man ville slå
i beskedligt folk.
Vid stationen funno vi nu en hel hop dalaklädd allmoge,
som nu skulle med tåget uppåt hembygden.. Man kunde
på några smärre förändringar i dräkten se, att de varit ute
på arbete. Kullorna voro snyggare än dem jag såg vid
min första resa 1 Dalom, och rätt många af männen hade
aflagt kortbyxorna och ståtade nu i långbyxor och paraply.
Dock funnos några som ännu buro den gamla dräkten. De
voro ock trogna gamla vanor, ty de luktade både Hoffmans
droppar och brännvin. Hvad dock alla bibehållit var den
forntida skinnväskan, den säfliga gången och den trotsiga
minen.
Ett nytt ord hade dalallmogen riktat sitt språk med:
»snoa» kallades bantåget. Om ordet härledde sig från »tåg»,
hvaraf blifvit »snodd>, eller om det kom från det gamla
ordet »snoa», begagnadt om vintervinden som »snor» öfver
snötäcket, torde bli svårt att utforska.
Så ljöd signalpipan, och vi gingo, mot min förväntan,
först mot öster en liten bit och så in uti den af gammalt
kända promenaden. Den var under anläggning då jag först
besökte Falun; nu voro träden och buskarna höga nog och
sände oss några gula löf till afskedshälsning. Det märktes
att tiden gått.
Min reskamrat sade då vi åkte in i en stenig skogs-
backe, som undanskymde staden för våra blickar:
»Falu stad har förändrat sig bra litet sedan den tid
jag minnes honom.» Och ändock hade han sett den tio år
förr än jag. »Tänker man på hvad utseende andra platser
där järnvägarna framgått nu ha, synes mig, som Falu stad
icke gått synnerligen framåt,» tillade han.
Hvad min reskamrat yttrade hade jag redan tänkt, men
icke funnit hvarför så var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
