Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRVANDLING. 247
järnvägspunkter har här byggts bra litet, och hvad hotellet
angår, har det snarare gått bakut än framåt.»
Jag kunde icke bestrida den saken, men hoppades det
snart skulle taga upp sig igen.
»Å, ja! Men nu tycker jag vi kunde komma åstad,»
sade han.
Nu blåste också kaptenen i ånghvisslan, och snart voro
vi ute på Siljans blå böljor.
»Har du glömt Prinsen och Knubben?» sade han
skrattande.
»Nej, ingen af dem,» och så kommo vi i samtal om
gamla tider, och snart voro vi i sikte af Orsa.
Orsa kyrkoby synes ej mycket till då man anländer från
Mora sjöledes, hvarför vi icke kommo att tala om den förr
än vi stigit i land på ångbåtsbryggan och knogat öfver
en liten skoglös hed. Men då fingo vi se den ena snygga
byggnaden efter den andra, något helt oväntadt.
Också utropade min reskamrat: »Det här var då en
fullkomlig öfverraskning! Hvart har gamla Krakau tagit
vägen?»
Krakau var spenamnet på den forna kyrkobyn i Orsa,
en tät sammangyttring af nästan uteslutande usla kojor,
kringkastade utan ordning, och genomskuren af smala smut-
siga gator och fallfärdiga uthuslängor. Nu däremot sågos
breda vägar, flera nybyggda gårdar, ett stort tingshus och
ett vackert skolhus. Lägger man härtill vackra, välskötta
åkrar med stora dragdiken samt här och där en trädgårds-
anläggning, kunde man med skäl fråga, hvart gamla Krakau
tagit vägen.
Vi behöfde icke anlita gästgifvargården, utan togo in
i ett privat hus. Vi hade en bit att gå och fingo sålunda
se en del af kyrkobyn innan vi hunno dit. Under vägen
fingo vi därjämte af vår blifvande värd, som gått oss till
mötes, veta, att nu både postkontor och flera telefoner funnes
i Orsa: man kunde tala äfven med Falun och alla mellan-
liggande stationer. Flera handelsbodar passerade vi, och
intet af det gamla fanns kvar. Jo, se där framskymtade
ju hvad som fordom utgjorde praktbyggnaderna i Orsa:
prästgårdarna! Där lågo, som förr, inbäddade i löfbuskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
