Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 EFTER TRETTIO ÅR.
och träd, de gamla mörka, men vänliga gårdarna med sina.
brutna tak och hvita fönsterposter, små och just som för-
krympta bredvid de stora nybyggda husen. De voro minnes-
märken från en förfluten tid, då människorna icke behöfde
så stort utrymme som nu och man ansåg dessa små hus
som mycket stora.
» Vi skola snart bygga om prästgårdarna,» sade vår följes-
lagare, som tydligen själf märkt, att dessa byggnader voro
oansenliga mot de nya hus sockenboarna uppfört sedan stor-
skiftet fullbordats och en del af socknens allmänningar blifvit
sålda till, som man sade, ett ganska högt pris. »Nu ha vi
andra företag för oss,» sade han; »de måste gå förut.»
»Hvilka äro de?»
» Först järnväg till Mora.»
» Vi ha hört det berättas, men blir det allvar med den
saken?»
»Ja visst, se där!» Och så pekade han nedåt sjön till,
där vi sågo en hop arbetare hacka och gräfva i jorden.
»De hålla på med järnvägen, de där,» och så vände han
sig åt ett annat håll och sade: »Där blir stationen, och där
bortom blir järnvägshotellet.»
Järnväg och järnvägshotell i Orsa!
Så gingo vi under tystnad landsvägen framåt. Hvad
mina följeslagare tänkte på, är ej godt att veta, men för
mig själf tänkte jag, att det var en förunderlig tid vi lefde
uti. För knappast fyrtio år sedan visste man uppe i skogs-
bygderna icke, att järnvägar funnos till här i världen, och
nu skulle man inom kanske ett år ha järnväg till Orsa
kyrkoby. Den som vid nämnda tid förespått något sådant.
skulle bestämdt ansetts för mindre vetande och bemötts
med hånlöje.
»Nu gå vi hvar för sig och åt olika håll,» föreslog jag
min reskamrat följande morgon då vi voro färdiga att be-
gifva oss ut för att studera land och folk samt med det-
samma jaga rapphöns.
»Ja visst,» sade han, »men vi träffas väl här i kväll?»
»Bäst att icke binda sig,» blef mitt svar. »Ingen af
oss vet, hvart det bär.»
FE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
