Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatets riktning åt de stora individer som utgöras af
nationerna. Men endast för denna riktning är
makten behöQig. Denna må visserligen, tills vidare,
sökas? emedan en bibehållelse icke med annat villkor nu
finnes, men för en begränsad tid, om äfven lång.
Vi få icke derunder förgäta det vi verka för
evigheten, och att ett mål för staten sjelf ovillkorligen
finnes, del att genom’makten sjelf, så väl som ännu
hufvudsakligare genom kärleken, göra makten
umbär lig.
Då makt alltså är endast ett medel, ett
ändligt, men menniskoslägtets lycka, på samma sätt
som individens, är en evig idé, så har staten icke
rätt, att åt den verksamhet, hvaraf denna lycka
beror, gifva en villkorlig och ofri ledning. Rätt och
i idéen föreskrifvet syftemål sammanfalla i begreppet
om individens fria verksamhet. Utan en sådan
frihet blir menniskans arbete icke belönadt med den
största möjliga produkt. Så ligger arbetets yttre
frihet, näringsfriheten, i skaparens egen idé.
Likväl hafva föreställningarna om näringsfrihet
skiljt sig så skarpt från hvarandra, alt åsigten blir
obestämd så snart man icke går så långt tillbaka.
Det blir en särskilt svårighet att, sedan man insett
sanningen, söka en utväg ur den närvarande
intrass-lingen — ett arf efter hädangångna slägters lek med
det heliga — en intrassling som tvingar oss att
förfara med varsam undfallenhet för stundens behof,
under det vi dock oaflåtligen måste hafva blicken
fästad på det stora målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
