Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionalrikedomen blifvit skiljd från allmänna
välståndet, och att den förra, långt ifrån att grunda sig
på, och existera just genom det sednare, tvertom
öfverallt synbarligen har en riktning att upphäfvp
detsamma, och dermedelst också förgöra sig sjelf.
Den beskaffenhet som utmärker hvartdera af
dessa båda begrepp, sådana de i det praktiska
befinnas verkliggjorda, är följande:
Allmänna välståndet uppstår på
belåtenheten med det närvarande och på allmän rättvisa.
I de längst förflutna tider, då menniskan, i
stilla undergifvenhet för religionens maningar,
hvilkas inflytande gjorde sig bemärkta i lifvels
alldagliga förhållanden, tåligt underkastade sig
skic-kelserne, eller alla vexlingar som antogos vara
försynens ledning af menniskans öden, hade
anspråken deri sin begränsning, verkligheten sin
hugnad, olyckan sin tröst. Enkla, olörderfvade,
lefnads-vanor och behof lemnade ål det närvarandes synkrets
ett ringa omfång och åt sträfvandet en trång gräns.
Man njöt detta närvarande med belåtenhet, och
blicken i framtiden hade sin egentliga karakler af
evigheten som då utgjorde menniskans framtid. Mången
önskan och månget bemödande måste under sådana
omständigheter uteblifva, då del visade sig att dess
frukt i afseende på besittning i den stora framtiden
var tomhet. Det närvarande, som likväl också för
sig alltid önskar ett innehåll, egde det för lifvels
uppfattning i praktiska väsendet af religionen, etl
kärleksrikt sinne, som aflägsnade lidandets känsla ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
