Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 LAND OCH FOLK.
nan boskap; många hemman lågo öde. Bristen på arbetskraft
tillskrefs kriget och de oroliga tiderna vid gränsen, många
hade fallit vid försvaret af hus och hem, ännu flere hade
dragit bort till bergslagen, där arbetsförtjänst fanns, och där
man var fredad för danskarna. Och det var icke allenast
i mera aflägsna bygder som befolkningen var reducerad:
det samma var äfven förhållandet utmed de få vägar, som
då för tiden funnos inom Värmland.
Historien visar oss, hur konungen inom jämförelsevis kort
tid lyckades afhjälpa folkets nöd och höja landets välmåga.
Sannolikt har ingen af hans berömvärda förordningar
hälsats med" större glädje och belåtenhet af gränsallmogen
än stadgan om indelningsverket, hvarom skrifvelse utfärda-
des den 9 januari 1686.
Visserligen blef detta icke infördt förr än två år där-
efter i Norrland, men vissheten om att så skulle ske hade
redan vid konungens påbud spridt glädje öfverallt och ej
minst hos finnarna. Nu kunde de med mera trygghet be-
söka de tätare befolkade bygderna utan att som förut be-
höfva frukta att mot sin vilja blifva tagna till knektar.
För finnarnas tillväxt hade indelningsverket stor be-
tydelse, emedan få om ens någon af dem lät lega sig till
soldat: de trifdes ej med det bundna lifvet i bygden bland
svenskarna utan stannade hellre bland de sina i skogarna.
Om konungen, enligt hvad sägnen förmäler, hade
något samtal med finnarna rörande deras lif i skogarna
eller ej, är nu omöjligt att afgöra; i alla händelser hade
det ingen särskild påföljd för dem. Ordningsälskande som
denne konung i hög grad var, utfärdade han den 2 april
1674, i anledning af Älfdalsböndernas klagomål öfver att
finnarna förödde häradsskogarna, en rätt allvarsam befall-
ning till landshöfdingen i Värmland, att han, landshöf-
dingen, genom »kraftigt handräckande och tjenliga medel
skulle afskaffa sådan genvyrdighet».
Att konungen ömmade för de fattiga finnarnas själavård
och upplysning, veta vi genom prosten Schzeffers *) verksamhet
bland dem, ehuru denna icke för finnarna hade annan på-
————————
*) Om Schäffer, se vidare sid. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
