Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
börden af folkets lif, men hvad jag förstod, det var deras
djupa fattigdom och ensliga lefnadssätt, och allt mer lärde
jag mig att beundra deras tålamod och ihärdighet i kampen
mot nöd och brist. Så kom en tid, då jag bodde alltför
aflägset från finnarnas hem och stråkvägar för att mera
ofta kunna träffa dem. Så långt bort hunno blott få af de
vandrande tiggarskarorna, men däremot råkade jag vågon
gång finnar, som vid bruket, där jag vistades, utbjödo tjära
och timmer. Timmer var just hvad bruket behöfde, och
villigt lämnades där förskott både i spannmål och penningar.
Med tillfredsställelse mottog jag erbjudandet att upp-
resa till Värmlands nordligaste socknar för att där inmärka
och mottaga förskotterade timmerpartier och uppköpa hvad
som kunde erbjudas. Jag kom då i tillfälle att besöka fin-
narna i deras hem och fann snart, att de i denna del af
landet hade långt bättre lefnadsvillkor än dem, jag sett i
Värmlands västra del, i Eda, Gunnarskog, Gräsmarken och
Lekvattnet. Norra och Södra Finnskoga samt Hvitsand och
en del af Östmark voro de trakter, jag besökte, fastän
jag blott köpte timmer af de finnar, som kunde lämna sådant
vid Klarälfven och dess vattenområde. Mina besök i de
andra skogarna gällde jakt och fiske för att erhålla lifs-
medel under vandringarna.
När jag och mina kamrater, det vill säga, då jag hade
några med, som voro hågade för en vandring genom sko-
garna, nalkades ett finntorp eller en finnby, voro invånarna
redan förberedda på ett besök genom hundarnas skall och
skotten från våra bössor. Vanligen var stugan eller pörtet
städadt, när vi framkommo, och vi emottogos af nödtorfteligen
tvättade individer, leende ansikten och trofasta handslag.
Begärde vi att få bo hos dem för en eller annan dag eller
rättare natt, beviljades detta alltid, och förberedelserna för
vårt inkvarterande vidtogos genast. Dessa bestodo dock van-
ligen endast däri, att våra hundar bereddes plats i någotat uthu-
sen, samt att bänkarna ännu en gång aftorkades, hvarefter
vi bjödos på mjölk ur ett svarfvadt eller ur en masurkota
uttäljdt fat eller skål. Vid denna tid eller mot slutet af
1840-talet var jag några och tjugu år och hade redan så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
