Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKERBRUK. 27
mellan de större och mindre stenar, som lämnades kvar på
åkern. De höga murar och stora rös, som funnos vid denna,
visade den mängd af stenar, som odlaren redan bortfört.
Sedan man medels risten och plogen uppluckrat jorden, på-
lades gödseln. Sådan fick finnen till stor mängd i för-
bållande till åkerns storlek, därigenom att han hade så
många kreatur, hvilka han fodrade med hö från naturliga
ängar vid vattendrag och svedjefall samt med löf, löfkvistar
och renmossa. Betydliga kvantiteter hackade pgrankvistar
och barr blandades i gödselhögen, som därigenom ökades
till sitt omfång, så att åkerlapparna kunde öfverhöljas med
gödsel, innan säden såddes däri, antingen det var korn, med
korn blandad hafre, råg, hampa, lin eller potatis, hvilken
sistnämnda sattes på samma sätt som svenskarna brukade.
Då säden var sådd i gödseln, återstod att nedmylla den,
och därtill brukade finnen en klufven gran, så tätt besatt
med afhuggna kvistar som det var möjligt. Detta redskap
utgjorde hans harf och fullgjorde sitt åliggande till full
belåtenhet. Sedan åkern var harfvad drogs en liten vält
öfver densamma.
En vid svenskt åkerbruk van person kunde med skäl
tvifla på att en nöjaktig skörd skulle kunna erhållas efter
ett så enkelt förfarande, men finnen själf hyste förtroende till
sin metod och misströstade ej, blott väderleken var någor-
lunda gynnsam. Hans bopp var grundadt på erfarenheten,
och under de många år, då torka, frost och regn förminskade
och omintetgjorde hans skörd, antog han ej, att bruknings-
sättet hade någon del i detta nedslående förhållande.
Om trädgårdsskötsel hade finnarna ingen kännedom,
eller ockå ansågo de denna odling icke löna sig; någon
annan planterad planta än tobak såg jag icke i deras täppor.
Rofvor såddes på sådana ställen, där det bränts någon ris-
hög, någon gång på en uppodlad jordbit. Säkraste och
bästa skörden erhöll finnen på sitt svedjefall, fastän det
förekom år, då han äfven fick riklig gröda på sina åkrar.
Hade flera finnar slagit sig ned nära hvarandra, så att
kreatursbetet blef knappt, uppförde de fäbodar på något ej
allt för långt aflägset berg. Ingenstädes såg jag, att de
där brutit marken till åker, men däremot hade de väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
