Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 FINNARNA UNDER MIN UNGDOM.
hade muren midt på golfvet, och att där märktes en brits
eller lave, på hvilken de badande lade sig nakna, under det
någon kastade vatten på den glödheta ugnen.
Ångan steg först upp mot taket, men hann snart ned till
britsen, där de badande befunno sig. Vanligen hade dessa
en i vatten doppad löfknippa för munnen, för att kunna
uthärda den heta ånga, som omhöljde deras kroppar. Då
värmen ej längre kunde fördragas, kröpo de ned från lafven
och lade sig på golfvet, där de gnedo sig med händerna och
löfruskan, tills de svalnat tillräckligt för att åter våga sig
upp på britsen, på hvilken de nu blefvo kvarliggande, tills
de rusade ut för att antingen rulla sig i snön eller bli
öfversköljda med några skopor vatten. Sedan man nöd-
torfteligen torkat sig, var badet färdigt, och den badande
kände sig efter detta synnerligen styrkt till kroppen; beröfvades
finnen tillfälle till dessa bad, saknade han dem djupt.
Tog man finnens åker i betraktande, blef man förvå-
nad öfver att denna kunde bära skördar, månget år till och
med rikliga skördar, uppfylld som den var af små stenar
och stenskärfvor.
Såg man därtill de redskap, som begagnades för att
luckra upp jorden och för att nedmylla utsädet, minskades
ingalunda förvåningen. Redskapen, risten, plogen och harfven,
voro af den allra enklaste konstruktion, Med risten, en
ofta klumpigt formad kil af järn, som var infälld i en
klufven stör och fastkilad i band af järn, uppristades först
jorden. Därpå användes plogen, som utgjordes af en pål-
liknande träbit, i hvars nedre ända var fastsatt ett par
skifvor af järn, liknande våra plogars ena sida, den så kallade
fjölen. Satta emot hvarandra, bildade de en nästan lik-
bent triangel, i hvilken stocken eller pålen var fästad. Sedan
marken var ristad, drogs eller kördes denna så kallade plog
framåt, under det att den hölls i upprätt ställning af den
plöjande, hvilken höjde och sänkte den allt eftersom den
kastades upp genom de i åkern dolda stenarna. Några
fåror kunde en finnplog icke åstadkomma, åtminstone icke
så raka och jämna, som dem svenskarna gjorde med sina
plogar, men finnplogen passade för den jord, till hvilken
han begagnades, då man med den kunde rota upp jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
