Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖSTFISKE. 45
»Måhända,» sade Gretti, »att minnet däraf och af den
glädje, din och Pekkas ankomst till fars eld däruppe i Dala-
skogen beredde mig, gör, att jag sätter största värdet på
öringarna, ehuru jag äfven tycker att de smaka bäst.»
»Finns det någon fisk i våra skogar,» inföll nu Moilai-
nen, »söm är så god som öringen? ’Torkad och sedan stekt
på glöden är den det bästa sofvel, som vi skogskarlar kunna få.»
»Du glömmer ’Motti’ *), Moilainen,» svarade Gretti skrat-
tande. — »Ja, visst gör jag det, efter nu alla kvinnfolk i
alla fall skola ha sista ordet.»
»Nu komma skyttarna!» afbröt Jossi, som suttit tyst vid
den uppdragna gluggen och sett ut öfver sjön. Vid Jossis
ord skyndade alla att betrakta en båt, som syntes långt ut
på sjön och i sned riktning höll kurs mot finntorpet. Att
i båten icke fanns främmande personer, var alldeles gifvet,
ty utom de båtar, finnarna själfva ägde, fanns numera, sedan
ofreden var slut, ingen farkost i sjön. Svenskarna, som
nödgats uppehålla sig långt från sina hem under kriget,
hade nu återvändt, och endast finnarna funnos kvar i vild-
marken.
»Det här är underligt,» sade Pavo, sedan han en stund
betraktat båten, »där äro endast två män, men inga hundar,
och männen ro raskt. Det är nog Per och Matts, som
komma med bud från Matti» — »Klart som dagen.» för-
säkrade den fåordiga Jossi; »vi få se om våra bössor,» och
därmed skyndade han bort till sitt eget pörte, den på norra
sidan af näset belägna finngården.
»Se till, Gretti, om du har något att lägga i säcken åt
mig,» befallde Pavo, »ty pojkarna skulle ej ro så mycket de
förmå, om icke det vore något som hotade.»
Själf tog han från taksparrarna Pekkas gamla bössa,
synade den noga, fyllde kruthornet, kulpungen och var fullt
rustad till handling, då båten landade.
Några ögonblick därefter kom Pavos unge son Matts
in i pörtet och berättade, sedan han hälsat de hemmava-
rande, att han förde bud från Matti, att denne funnit spåren
efter en björnhona med två ungar. Dessa ha gått öfver
————————
*) Finnarnas bästa mat — svenskarnas »näfgröt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
