Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårda tider.
År hade gått, och hösten 1696 hade inträdt, då vi åter
finna alla Västerskogens invånare samlade i en grupp
utanför Pavos pörte. Åren syntes icke hafva åstadkommit
någon märkbar förändring hos dem, men ett dystert allvar
hvilade nu öfver allas anleten, och af tystnaden som här-
skade kunde man förmoda, att något inträffat, som allvar-
samt berörde dem.
Som vanligt var det den gamle Moilainen, som bröt
tystnaden och sade:
»Något sådant kan väl ingen minnas! Icke ett korn
att skörda efter fullgodt utsäde, icke en kärf att tröska,
ingenting att mala, och nästan ingenting att gifva hvarken
folk eller boskap. BSkördetiden är förbi och vintern till-
stundar. Nu äro goda råd dyra. Gif dem den som kan.»
Ingen svarade.
»Tala till oss, Pavo, Mattil» bad Gretti slutligen med
skälfvande röst.
»Öfver vintern draga vi oss nog fram,» svarade Pavo,
»det vet du nog; vi ha förr varit hårdt pröfvade under
onda tider. Vi skola hoppas, att nästa år skall gifva oss
god skörd. Vi sakna ej utsäde för kommande vår, och
något till brödföda hafva vi ju också. Kommer dag, kom-
mer råd. Var ej orolig, Gretti! Det är nog för boskapen,
du är mest bekymrad, men var lugn äfven för den; på
mossa och laf är det ingen missväxt i år.»
»Låt ej skrämma dig af Moilainen, Gretti,» tillade Matti
uppmuntrande, »han vet nog, att vi komma att reda oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
