Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 HÅRDA TIDER.
»Nog reda vi oss, därom är ingen fråga,» sade nu Per,
»vi ha skogen kvar, bark på tallarna, krut och bly i våra don.
Just något att vara bekymrad för, fastän vi ej ha mjöl i
påsarna. Nej, jag säger som Pavo: nästa år få vi dubbel
skörd och alla påsar fulla. Det går ingen nöd på 083.»
»Icke ser det så »varugt» (bra) ut för oss, Gretti, därom
håller jag med både dig och Moilainen,» tog den lugna och
betänksamma Jossi till orda, »men icke är det så klent som
för mig, då jag med sex ungar bodde vid Kymmen det
året, när Matti och Pavo kommo till mig med råglassen.
Då hade icke heller svenskarna något. Måhända äro de i
år lyckligare lottade än vi. Vi få väl lita på dem, om vi
icke kunna reda oss själfva. Din Matts, Pavo, är nu be-
kant i svenskbygden, där han kan färdas tryggt och skaffa
oss det vi behöfva. Jag har något kvar af de penningar,
jag fick efter far, och jag tror Matti bar alla sina. Vi ha
ingenting att frukta för i år.»
»Å ja» återtog Moilainen, »ni ha gammal rot (besparing)
ni i eder släkt, det tänkte jag icke på, och för öfrigt taga
vi väl till barken så godt först som sist. Dessutom är gamle
Moilainen icke heller så barskrapad. Nu bort och lägg upp
mossa och laf, vi som orka,» tillade han förtröstansfullt och
begaf sig därpå bort till sjön, där han mest vistades.
* *
*
»Gifve oss Gud sjufallt igen,» sade Pavo till Gretti, då
han följande vår hade utkastat sista handen sädeskorn och
spänt sig för den kvistiga granstam, som tjänade finnarna
till barf. »Måtte du och vi alla bli bönhörda,» svarade hon,
i det hon fattade vidjetåget och därmed styrde harfven, som
af Pavo mödosamt drogs mellan stenarna. — »Det blir nog
bra, förra årets sved börjar nu grönska; allt hvad vi sådde
där har ej gått ut, en del af sädeskornen hafva bärgat sig.»
Man motsåg visserligen sommaren med bekymmer, men
det låg ej i finnfolkets lynne att misströsta, huru mörkt det än
såg ut. Barkbrödet var torrt, och man kunde icke undgå
att märka, att kläderna blifvit för vida och att hågen för
arbete icke längre var densamma som förr, men icke desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
