Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KREATUREN SÄLJAS, 85
ungnöten. Nu får jag gå här och vänta på henne så länge,
att vi ej hinna få ut våra redskap, innan mörkret faller på,
och så förlora vi åter en hel dag. De kvinnfolken, de kvinn-
folken!»
»Hvad sitter du och pratar för dig själf? frågade en
ungdomlig röst helt nära gubben. Det var Lissu, som på-
skyndat sin hemfärd från skogen, sedan hon följt finnarna
och boskapen ett stycke på väg. »Jag svär öfver dig och
alla kvinnfolk, som icke veta att passa tiden,» återtog Moi-
lainen utan att vända sig om, då han väl kände rösten.
»Vi få raska oss nu, om vi skola hinna något i dag. Men
jag tror, att du har sprungit,» tillade han, då han vände
sig och såg Lissu torka sitt svettiga ansikte med tröjärmen.
— »Jag var väl tvungen,» svarade hon, »om jag skulle hinna
fram i tid. Men huru tror du, Moilainen: månne vi kunna
få någonting för våra rara, snälla ungnöt?» — »Nog få vi
väl det, om Pavo lyckas träffa någon, som vill köpa dem,
och det få vi veta när han kommer hem igen. Säkrast
är dock att vi lita på oss själfva; i båten med dig, och
fram med årorna!»
»Hvad tänker du på, Moilainen?» frågade Gretti, då
de vid den tända pertans ljus sent på kvällen sutto inne i
pörtet, där den gamle täljde fågelgiller och Gretti band på
ett nät — »Å, jag funderar på gamla dagar, när vi först
kommo hit till Västerskogen. Då trodde vi icke, att så
svåra tider som dessa skulle stunda; vi tänkte, att det ej
kunde bli värre, än det var under ofreden. Men då fanns
det likväl något i trakternva österut; nu säger din son, att
det finns lika litet något där som här. Därtill kommer,
att vi börja bli gamla, men det blir väl någon råd för oss,
Gretti. Du har ju gård och grund därhemma i Finland;
kanske där är bättre tider. Vi få väl gå dit, fastän den
resan icke är så lätt gjord.»
»Nej, Moilainen, till öster vill jag icke, ty därifrån
blefvo far och mor liksom Pavo, du och hela vår släkt
drifna, och om gården du talar veta vi ingenting: den kan
vara borta, och kanske skogen växer på dess grund. Häri-
från Västerskogen vill nog ingen af oss, och skola vi gå
under, så må det ske här. Jag tänker dock, att vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>