Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 HÅRDA TIDER.
reda oss äfven den här gången. Pavo och Matti kunna nog
finna på någon räd.»
Härvid uttalade Gretti en åsikt, hvilken alla de finnar,
som invandrat till de svenska skogarna, den tiden hyste: en
återflyttning till moderlandet föreföll dem omöjlig; där skulle
de fått börja på nytt och kanske nästan alla gått under.
De hemmavarande i Västerskogen hade icke väntat att
vidare få höra de mycket saknade kreaturen råma i skogs-
brynet, och ej heller att »Björn-Jo» på en längre tid skulle
visa sig vid deras hem. Detta inträffade dock en dag, sedan
Pavo och Jo varit borta en vecka, då de sågo den till för-
säljning bortsända boskapen företrädd af Jo och pådrifven
af Pavo inträda på sveden.
Man behöfde icke fråga hur resan aflupit, ty man visste
nu, att den hade misslyckats, och snart fick man höra be-
kräftelsen därpå. Marknaden hade varit öfversvämmad af
till salu utbjudna kreatur. Högst få köpare hade funnits,
och dessa betalade så litet, att Jo och Pavo ansågo det
vara bättre att åter hemföra djuren för att nedslakta dem
än att sälja dem för det pris, som möjligen kunde erhållas.
Visserligen hade de kunnat fortsätta färden till andra mark-
nader, men detta hade man bestämdt afrådt dem ifrån.
Foder fanns ej att få köpa utmed vägarna, och äfven
om de skulle kunna hinna fram till andra platser, så vore
det dock ingen förboppning om att högre priser skulle er-
bjudas där. Från alla håll hördes missmod och klagan,
ingen hade fått hvarken säd eller foder för eget behof.
Flera hade lyckönskat Pavo till att vara ägare till en så
stor och i godt skick varande hjord och sagt, att han om
någon borde kunna reda sig. De flesta af finnarna hoppades att
kunna bärga sig öfver vintern, men sedan visste de ej hvad
de skulle taga sig till. En ljusning för framtiden hade dock
inträdt under marknadens sista dag, då öfverheten lät kun-
göra, att den kände folkets nöd, och lofvade, att den skulle
anskaffa säd till sådd, hvilken emot pant af värdesaker skulle
lämnas allmogen som lån, för att betalas, då bättre tider
inträffade. Därtill befalldes alla köpmän i städerna att an-
skaffa spannmål till afsalu. Man gladdes öfver löftet och
prisade öfverheten, men nog förstod man, att den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>